﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 2078
Titel Ordbok
Titel.kortform Ordbok
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår 2013
Utgåvenr
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Havs- och vattenmyndigheten
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE abiotiska
svDF icke-levande
svAN Motsats till biotiska,

svTE ACFA
svFK EU:s rådgivande kommitté för fiske och vattenbruk.
enTE Advisory Committee on Fisheries and Aquaculture
enSYTE ACFA

svTE ACFM
svFK Internationella havsforskningsrådets, ICES, rådgivande kommitté för fiskefrågor.
enTE Advisory Committee on Fishery Management
enSYTE ACFM

svTE ackumulation
svDF upplagring av ett ämne så att halten av det ökar i en organism eller ett material

svTE ackumulationsbotten
svDF del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) blir liggande kvar
svRETE erosionsbotten, transportbotten
svAN Ackumulationsbottnarna är ”slutstationen” för det sedimenterade materialet. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

svTE ACME
svFK Internationella havsforskningsrådets, ICES, rådgivande kommitté för marina miljöfrågor.
enTE Advisory Committee on the Marine Environment
enSYTE ACME

svTE aerob
svDF med närvaro av luft
svAN En aerob miljö är en miljö där det finns luft och därmed syre. En aerob process förutsätter tillgång till syre. Normal nedbrytning av organiskt material (döda växter och djur) är ett exempel på en aerob, syrekrävande process. Motsatsen till aerob är anaerob.

svTE Agenda 21
svFK Det globala handlingsprogram för hållbar utveckling som antogs vid FN:s konferens 1992 om miljö och utveckling. Det är långsiktigt och som sträcker sig in på 2000-talet (21:a århundradet). Nationella och lokala Agenda 21 har utarbetats med utgångspunkt från principerna i det globala handlingsprogrammet. Agenda 21 innehåller 40 kapitel, som i sin tur omfattar ett eller flera programområden. Programmet är uppdelat i fyra olika avsnitt:
   Sociala och ekonomiska dimensioner
   Att bevara och förvalta resurser
   Att stärka viktiga samhällsgrupper
   Medel för genomförande

svTE aggregering
HONR 1
svDF bildning av aggregat

svTE aggregering
HONR 2
SA av vattenförekomster
svFK Om flera vattenförekomster utsätts för samma storskaliga påverkan men ingen av dem utsätts för särskild lokal påverkan, kan man behandla dem på samma sätt inom ramen för ett åtgärdsprogram. Aggregerade vattenförekomster behöver inte tillhöra samma vattentyp.
RF Vattendirektivet

svTE aggregat
svDF kolonier av algceller
svAN När mikroskopiska planktonalger klumpar ihop sig till större ansamlingar (klumpar eller mattor av alger) benämns de aggregat.

svTE AIS
svSYTE UAIS
svFK Säkerhetssystem för sjöfarten på VHF-bandet beslutad av IMO. Berör i princip alla fartyg över 300 bruttoton. En transponder ombord sänder var 2-10 sekund ut fartygets position, kurs, fart, tid (UTC) med mera. Med andra intervall överförs annan information, t.ex. namn, IRCS, typ av fartyg etc. Sändningen kan tas emot av ett annat fartyg med samma utrustning ombord i närheten och därmed kan kollisioner undvikas. I kustnära områden kan fartygen även följas från land, t.ex. av Kustbevakningens och Sjöfartsverkets VTS-centraler.
enTE Automatic Identification System
enSYTE Universal Automatic Identification System

svTE aktivt kol
svDF små, mycket porösa (rika på porer) kolkorn som tillsammans får en mycket stor absorberande yta
svAN Aktivt kol används bl.a. som material för vattenrening. Vatten som filtreras genom aktivt kol renas genom att förorenande och smakförsämrande ämnen fastnar på kolkornens yta.

svTE aktivt slam
svFK Biologisk rening av avloppsvatten liknar den naturliga rening som sker i ett vattendrag, men nedbrytningen av avfallet (det organiska materialet) går mycket fortare i reningsverket, eftersom man där kan upprätthålla en hög halt av nedbrytande mikroorganismer, så kallat aktivt slam, och samtidigt blåsa in luft som tillför syre. Det aktiva slammet, som består av bakterier och encelliga djur, används i reningsverkets luftningsbassänger. Aktivslamprocesser är syrekrävande.

svTE vattenbruk
svSYTE akvakultur
svSYTE havsbruk
svDF odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger
svRETE fiskodling
svAN Syftet med vattenbruk, som kan ske i både sötvatten och havsvatten, är att få en större produktion eller högre värde på avkastningen än vad som normalt är möjligt vid vanlig fångst eller insamling. Fiskodling är den ekonomiskt viktigaste formen av akvakultur.

svTE akvatisk
ETYM aquaticus = som avser vatten
svDF som hör samman med eller är bildat i vatten och vattenmiljöer
svAN En akvatisk miljö kan vara lotisk (i rinnande vatten), limnisk (i sötvatten), brackvatten miljö eller saltvattensmiljö (i saltvatten i hav [marina miljöer] eller saltvattensjöar).

svTE akvifer
OKGR subst.
svDF ett eller flera lager under ytan, av berggrund eller andra geologiska skikt, med tillräcklig porositet och genomsläpplighet för att medge antingen en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten
RF Vattendirektivet
svRETE sluten akvifer, öppen akvifer
svAN I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om t.ex. sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.
RIFR Tidigare definition: ”geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder”/HNI

svTE alg
svUPTE kelp
svUPTE mikroalg
svUPTE makroalg
svUPTE planktonalg
svUPTE fytoplankton
svUPTE påväxtalg
svDF växter av olika storlek som lever fritt flytande eller fastsittande i vatten, eller som fastsittande även på fuktiga ytor på land
svAN Alger kan i storlek vara allt från mycket små mikroskopiska organismer (enbart någon tusendels millimeter stora) till mer än 50 meter långa (de stora brunalger som heter kelp). Alger innehåller klorofyll och kan därför utföra fotosyntes. Alger kan vara bruna, gröna eller röda.
   Mikroalger, som är encelliga organismer, kan vara fritt svävande i vatten (kallas planktonalger eller fytoplankton) eller leva fastsittande på större alger, på andra växter eller på bottnen. Mikroalger, tillsammans med särskilda bakterier, utgör tillsammans med större alger eller blomväxter på de solbelysta delarna av bottnen basen för det mesta av livet i en vattenmiljö. De svarar för en betydande primärproduktion som utgör den första byggstenen i den akvatiska näringsväven.
   Makroalger, större brun-, grön- eller rödalger, är inte fritt svävande (kelp är ett undantag), utan sitter fast på hårda bottnar. De har inga rötter utan tar upp näring direkt från vattnet.
   Trådformiga, grenade, kortlivade (ettåriga) och snabbväxande epifyter är en annan sorts makroalger. De växer på eller ofta över stora alger eller andra växter och benämns då påväxtalger.

svTE algblomning
svSYTE vattenblomning
svDF stora mängder cyanobakterier eller alger som är synliga på vattenytan eller i vattenmassan
svRETE cyanobakterier
svAN När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger (fytoplankton) fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en tjock ”soppa” i vattnet. Algblomning används då cyanobakterier eller algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen.

svTE alkalinitet
svDF mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, dvs. ämnen som neutraliserar syra
svAN I försurningssammanhang betyder detta att alkalinitet är ett mått på vattnets eller markens förmåga att skydda sig mot försurning (sänkt pH på grund av stor tillförsel av försurande vätejoner). Ju kalkrikare marken eller vattnet är, desto större är motståndskraften (buffringsförmågan eller buffertkapaciteten) mot försurning.

svTE alkalisering
svDF process där tillförseln av neutraliserande ämnen ökar vattnets eller markens alkalinitet så att vattnet eller marken blir mer basisk (får högre pH-värde)
svRETE alkalinitet
svAN Görs när dricksvatten, för att minska korrosionen i vattenledningarna, görs alkaliskt (basiskt) före distributionen ut till konsumenterna. I denna process tillsätts kalk, lut eller soda så att dricksvattnets pH-värde höjs till ca 8 och kolsyran i vattnet neutraliseras.

svTE alkalisk
svSYTE basisk
svFK En alkalisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur.

svTE allmänt vatten
svFK Ett lands sjöterritorium -- landets inre vatten och landets territorialvatten -- delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensamrätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna. 

svTE alluvial
OKGR adj.
svDF som hör till eller bildats genom rinnande vatten
svAN Termen används t.ex. om lösa sedimentära avlagringar, sediment som förts vidare med ett vattendrag. En alluvialslätt är en svagt slutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.

svTE ammoniak
svBT NH&#x2083;
svUPTE ammonium
svFK Ammoniak är den viktigaste och vanligaste kväveföreningen. Ammoniak är en gas. När ammoniak löses i vatten, t.ex. när gasen löses i nederbörd i luften, och drar till sig ytterligare en vätejon bildas ammonium i jonform (NH&#x2084;+). En ammoniumlösning är svagt sur (pH-värde ca 5).

svTE anadroma arter
svDF fiskarter som vandrar från lekområden i sötvatten till tillväxtområden i havet
svEX Lax och havsöring.
svRETE katadroma arter

svTE anaerob
svUPTE denitrifikation
svDF utan närvaro av luft
svRETE aerob
svAN En anaerob miljö är en miljö där det saknas luft och därmed saknas syre. En anaerob process kan bara ske där det saknas syre.
svEX Utvecklingen av den giftiga gasen svavelväte på ”döda” (helt syrefria) bottnar är ett exempel på en anaerob process. Också rötning av avloppsslam, då organiskt material bryts ner och det skapas metangas (biogas), koldioxid och vatten, är en anaerob process. Denitrifikation, när bakterier omvandlar nitratjoner till kvävgas, är ett annat exempel på en anaerob process.
   Motsatsen till anaerob är aerob.

svTE ANC
svDF mått på förmåga att neutralisera syra och därmed motverka försurning
svAN ANC inbegriper även organiska anjoner, som kan binda vätejoner och därmed bromsa en minskning av pH-värdet vid försurning. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner.
enTE acid neutralisation capacity
enSYTE ANC

svTE angränsande zon
svFK Enligt FN:s havsrättskonvention är en kuststats angränsande zon det område som gränsar till statens territorialhav. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån staten har beräknat utsträckningen av sitt territorialhav. Inom den angränsande zonen får kuststaten ”utöva nödvändig kontroll för att hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom sitt territorium eller territorialhav”.

svTE anjon
svDF negativt laddad jon
svUPTE katjon

svTE jon
svDF atom som blivit positivt eller negativt laddad
svRETE anjon, katjon

svTE katjon
svDF positivt laddad jon

svTE anlagd våtmark
svDF ett av människan skapat våtmarksområde (område med vattensamlingar)
svAN Våtmarker kan nyskapas eller återskapas i syfte att få livsmiljöer för vattenlevande djur och växter för att främja biologisk mångfald. Syftet kan också vara att efterhärma naturens egna ”reningsverk” och med hjälp av en anlagd våtmark rena avloppsvatten från kväve och fosfor, som våtmarkens växter kan ta upp.

svTE anläggningsavgift
svFK Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, ska täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet.

svTE annuell
OKGR adj.
svDF årlig eller ettårig
svRETE perenn
svAN En annuell växt är ettårig, till skillnad från fleråriga växter som är perenna.

svTE anoxisk
svUPTE anoxia
svDF mycket syrefattig eller helt syrefri
svRETE hypoxisk, syrebrist
svAN När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment, vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt.

svTE anrikning
svSA i miljösammanhang
svDF process som leder till att halten av t.ex. ett miljögift ökar i en näringskedja
svAN Tillförseln av ämnet till organismen är större än vad organismen kan eller hinner bryta ner eller utsöndra.

svTE antifouling
svUPTE antifoulingsystem
svDF behandling med olika medel eller metoder (antifoulingsystem) som man använder på fasta ytor som båtskrov, hamnkonstruktioner och redskap för vattenbruk för att hindra påväxt av vattenorganismer (djur och alger)

svTE antropogen
ETYM Antropogen kommer från ordet anthropos = man, mänsklig varelse. 
svDF av människan eller mänskliga handlingar framställd eller förorsakad
svAN Antropogena föroreningskällor är mänskliga verksamheter/aktiviteter (till skillnad från naturliga processer) som ger upphov till utsläpp av luftburna eller vattenburna föroreningar eller näringsämnen.

svTE arkipelag
svFK Vidsträckt grupp eller örikt hav. Skärgård.

svTE atmosfärisk deposition
svSYTE atmosfäriskt nedfall
svFK När luftburna ämnen, t.ex. luftföroreningar, faller till marken kallas detta nedfall för atmosfärisk deposition.

svTE avdunstning
svFK När ett ämne övergår i gasform och kan spridas vidare med luften. När vatten avdunstar övergår det i vattenånga.

svTE avhärdning
svUPTE hårt vatten
svFK Om ett vatten innehåller större mängder kalk (kalcium) och magnesium betraktas det som hårt och kan ge sådana problem som avlagringar och att ledningar sätter igen. Ett hårt vatten bör därför avhärdas för att göra det mindre hårt. Avhärdning görs genom s.k. jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner.

svTE avloppsslam
svDF fasta restprodukter som avskiljs när man renar avloppsvatten i ett avloppsreningsverk
svAN Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.

svTE avloppsvatten
svSYTE spillvatten
svUPTE svartvatten
svDF vatten som har använts i hushåll, olika samhällsfunktioner och industrier och där blivit förorenat
svRETE BDT-vatten, dagvatten, dräneringsvatten
svAN Som avloppsvatten räknas spillvatten från hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), dagvatten, dräneringsvatten och spillvatten från industrier. 

svTE dagvatten
svDF regn- och smältvatten som rinner av från hårda ytor som byggnader, gator och hård mark

svTE dräneringsvatten
svDF vatten som avleds från utdikning av mark

svTE avloppsvattenrening
svUPTE avloppsreningsverk
svUPTE kemisk rening
svUPTE kväverening
svDF behandling som sker i ett avloppsreningsverk (reningsverk) för att minska eller helt ta bort avloppsvattnets innehåll av fasta partiklar, näringsämnen, smittämnen och miljögifter
svAN Avloppsvatten kan renas genom mekanisk rening, biologisk rening, kemisk rening och kväverening, eller genom en kombination av två eller flera av dessa reningssteg.

svTE avrinning
svUPTE grundvattenavrinning
svDF vattenflöde från ett område orsakat av regn eller snösmältning
svAN Avrinning kan ske som ytavrinning på markytan, som grundvattenavrinning och som avrinning i vattendrag. Vattnet från såväl ytavrinning som grundvattenavrinning samlas i vattendragen. Den överväldigande delen av avrinningen från ett större område utgörs därför av avrinning i vattendrag. Ämnen som kommer med flodvattnet till havet från olika källor inom avrinningsområdet via flodtransport.

svTE avrinningsdistrikt
svSYTE vattendistrikt
svDF land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten
RF Vattendirektivet
svAN Avrinningsdistrikt är enligt Vattendirektivet ”huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden”.

svTE avrinningsområde
svSYTE dräneringsområde
svSYTE nederbördsområde
svDF landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta
RF Vattendirektivet
svAN Ett avrinningsområde kan bestå av delavrinningsområden. Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så benämns detta tillrinningsområde.
   Ett sammanhängande markområde som avgränsas av vattendelare, där ytvattenavrinningen har en huvudriktning. Avrinningsområdet för ett vattendrag är det markområde där ytvatten direkt eller via diken, bäckar etc. tillförs vattendraget. Avrinningsområdet begränsas av höjdryggar, som delar flödet från regn och smältvatten åt olika håll. Gränsen för avrinningsområdet utgörs av vattendelaren. Avrinningsområdet av en vattendelare, som följer höjdryggar.

svTE avsaltning
svDF behandling som tar bort mineralsalter, bl.a. klorid, ur havsvatten eller salt grundvatten och gör det användbart som dricksvatten
svAN Man destillerar vattnet eller behandlar det genom så kallad omvänd osmos.

svTE avvattning
svUPTE markavvattning
svDF process där vatten tas bort ur ett fast material eller ur en gas
svAN Termen ”avvattning” används i många industriella sammanhang (t.ex. inom pappers- och massaindustrin), men även i miljösammanhang för att torrlägga mark eller torka avloppsslam. Dränering genom utdikning eller andra sätt att leda bort vatten från ett våtmarksområde kallas markavvattning. Syftet är att kunna använda marken till odling eller andra ändamål.

svTE bakgrundsvärde
svDF ursprunglig, naturlig nivå för ett ämne
svAN Om man känner till bakgrundsvärdet för t.ex. en metall i vatten -- den naturliga, av mänskliga verksamheter opåverkade halten av en metall i vattnet -- kan man lättare avgöra om de metallhalter som nu uppmäts är för höga och därmed ett tecken på att vattnet utsatts för påverkan av föroreningar från mänskliga verksamheter.

svTE ballastvatten
svSYTE barlastvatten
svUPTE ballasttank
svUPTE barlasttank
svFK När ett fartyg går utan last behövs delvis någon annan ”last” -- vanligen vatten -- för att bibehålla fartygets stabilitet och göra så att fartyget ligger tillräckligt djupt i vattnet. Detta vatten kallas ballastvatten eller barlastvatten och den tank det fraktas i kallas ballasttank eller barlasttank.

svTE basflöde
svDF inflöde av vatten från grundvattenmagasin
svRETE avrinning
svAN Till det läggs sedan det vatten som tillförs vattendraget genom avrinningen.

svTE basisk
svDF Alkalisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde  (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur.

svTE baslinje
svFK Baslinjen anger varifrån en stat, enligt reglerna i FN:s havsrättskonvention, beräknar sitt territorialhav och sin ekonomiska zon. Den normala baslinjen för beräkning av bredden på territorialvattnet eller den ekonomiska zonen utgörs av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända sjökort. I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren, eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan man emellertid använda metoden med räta baslinjer, som förbinder lämpliga punkter.

svTE havsbassäng
svSYTE bassäng
svDF havsområde som är geografiskt och topografiskt skilt från andra områden
svRETE tröskel
svAN I Östersjöområdet finns t.ex. tre större bassänger, som skiljs från varandra av s.k. trösklar (grunda områden): Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken.

svTE BDT-vatten
svSYTE gråvatten
svSYTE bad-, disk- och tvättvatten
svDF spillvatten (avloppsvatten) från bad, disk och tvätt i främst hushåll
svAN Detta vatten är i allmänhet att betrakta som mindre förorenat än svartvatten, det avloppsvatten som är spolvatten från toaletter.

svTE bedömningsgrunder
svFK Bedömningsgrunder för miljökvalitet är ett klassificeringssystem avsett att underlätta tolkningar av miljödata. Med dess hjälp ska man kunna bedöma om uppmätta värden är låga eller höga, antingen jämfört med genomsnittet för landet eller jämfört med ursprungliga nivåer (bakgrundsvärden).
svRETE bakgrundsvärde

svTE belastning
svUPTE miljöbelastning
svUPTE föroreningsbelastning
svDF tryck som en miljö utsätts för genom tillförseln av ämnen från mänskliga verksamheter
svAN Den samlade tillförseln av föroreningar eller näringsämnen till en miljö, t.ex. försurande nedfall, gödande ämnen eller miljögifter, kallas miljöbelastning eller föroreningsbelastning. Vid hög föroreningsbelastning är miljön är utsatt för stor tillförsel av ämnen som antingen skadligt förändrar egenskaper och funktioner i den aktuella miljön (t.ex. genom försurning eller eutrofiering) eller som bidrar till att halterna av miljögifter kraftigt ökar.

svTE bental
OKGR subst.
BNGR -en
svDF den bentiska zonen i en sjö eller ett havsområde
svAN Bentalen består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen.

svTE bentisk
svFK Bentisk betyder bottenlevande eller ”på bottnen”.

svTE bentos
svSYTE bentiska organismer
svDF växter, djur och andra organismer som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav
svAN Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.
svRETE fytobentos, mikrobentos, zoobentos

svTE beredning
svDF framställning av dricksvatten, dvs. processen från råvatten till vatten färdigt för distribution till konsumenten
svAN Beredningen ska säkerställa att vattnet blir tjänligt från kemisk och mikrobiologisk synpunkt. Råvatten från ytvattentäkter bereds genom bl.a. kemisk rening, sedimentering, flotation, filtrering, desinfektion och alkalisering. Råvatten från grundvatten bereds genom oxidation av metaller, avhärdning, alkalisering och luftning.
svRETE alkalisering, avhärdning, filtrering <HONR 1>, flotation

svTE bestånd
svDF en eller flera populationer (grupper av individer) av en art fisk/skaldjur som kan avgränsas geografiskt och vars medlemmar antas ha större likhet sinsemellan (vad gäller t.ex. lekområden, vandringsmönster, tillväxt) än med individer i andra bestånd av arten

svTE beståndsutveckling
svFK Presenteras som relativ beståndsstorlek i förhållande till medelvärdet för viss period (= 1,0) och ges som en tidsserie för varje gjord skattning.
svRETE bestånd

svTE bevattning
svFK När den naturliga nederbörden inte räcker till för att vattna odlade grödor, gräsmattor och annan odlad växtlighet behöver man tillföra extra vatten genom bevattning.

svTE bevattningsanläggning
svDF utrustning som mer permanent sätts upp för att genomföra bevattning
svRETE bevattning

svTE bevattningsdamm
svDF konstgjord vattensamling där vatten lagras för att finnas tillgängligt för bevattning
svRETE bevattning

svTE biflod
svSYTE biflöde
svDF vattendrag som rinner ut i ett större vattendrag (huvudvattendrag)
svRETE huvudavrinningsområde
svAN En biflod eller ett biflöde kan vara stort -- t.ex. en älv som rinner ut i en annan, större älv -- eller bara en liten bäck som rinner ut i en något större bäck.

svTE bifurkation
svDF gaffelformig delning av vattendrag
svRETE biflod
svAN Bifurkation kan vara att två vattendrag har förbindelse med varandra via ett biflöde, att ett vattendrag delas upp i två grenar i riktning nedströms eller att en sjö avrinner genom två olika, närbelägna utlopp.

svTE bihav
svUPTE medelhav
svUPTE randhav
svFK Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är ”vikar” av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.

svTE biobädd
svDF fast bärarmaterial, t.ex. sten eller plast, med stor yta som används som underlag för biologisk rening av avloppsvatten
svRETE biologisk rening

svTE biocid
svUPTE baktericid
svUPTE pesticid
svUPTE herbicid
svUPTE fungicid
svUPTE insekticid
svDF Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), baktericider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

svTE biodiversitet
svSYTE biologisk mångfald
svDF variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bl.a. landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår
RF Globala konventionen om biologisk mångfald
svAN Detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.

svTE bioenergetisk
svFK Energiflöden genom levande organismer och system, t.ex. bioenergetiska modeller som är baserade på individens energibudget. Kan användas för att uppskatta fiskpopulationens födoanvändning.

svTE biogas
svDF metangas som bildas vid rötning av avloppsslam
svAN Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket bl.a. minskar risken för att det ska lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan -- biogas -- och koldioxid. Biogasen kan användas för elproduktion, för uppvärmning eller som drivmedel i bussar och bilar.

svTE biologisk kvalitetsfaktor
svFK För att bedöma vad som kan anses vara ett opåverkat tillstånd (referenstillståndet) för ett vatten ska man, enligt Vattendirektivet, i sin beskrivning av vattnet använda ett antal förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorerna är måttstockar varefter man kan bedöma tillståndet. Biologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) är bl.a. det som utmärker växt- och djurliv i vattenmiljön, beroende på typ av vatten och vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet:

svTE biologisk rening
svFK Det organiska materialet som är kvar i avloppsvattnet efter det första reningssteget, den mekaniska reningen, är till största delen löst i vattnet men behöver omvandlas till avskiljbara partiklar. I det biologiska reningssteget får mikroorganismer, främst bakterier, livnära sig på det organiska materialet. Mikroorganismerna klumpar då ihop sig till flockar, som avskiljs i sedimenteringsbassänger. Den biologiska reningen är en naturlig process som påskyndas i reningsverket genom att man koncentrerar mikroorganismer och näring i en bassäng med begränsad volym. Det främsta syftet med den biologiska reningen är att minska mängden syreförbrukande organiskt material.

svTE biologisk syreförbrukning
svSYTE BOD
svUPTE COD
svUPTE kemisk syreförbrukning
svDF den mängd syre som behövs för att bryta ner en viss mängd organiskt material
svAN Mätning av biologisk syreförbrukning i vatten är ett sätt att bestämma graden av förorening från utsläpp av organiskt material, t.ex. från kommunalt avloppsvatten eller industriavloppsvatten. I vissa sammanhang kan förhållandet mellan BOD och COD (kemisk syreförbrukning) användas för att bestämma om vattnet innehåller giftiga ämnen.
enTE biochemical oxygen demand
enSYTE BOD

svTE biomagnifikation
svDF anrikning av ett stabilt ämne uppåt i näringskedjorna, dvs. från bytesdjur till rovdjur
svRETE biotillgänglighet
svAN Halten av ämnet ökar, eftersom varje nytt rovdjur ”övertar” och själv lagrar den mängd av ämnet som bytesdjuret redan hade lagrat i sin kropp. Biomagnifikation kan bara ske med ämnen som är biotillgängliga och kan bioackumuleras.

svTE biomull
svDF avloppsslam som betraktas som tillräckligt rent och fritt från förorenade ämnen för att kunna godkännas för användning som gödsel- och jordförbättringsmedel i jordbruket, enligt överenskommelse mellan Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenskt Vatten AB (tidigare Svenska vatten- och avloppsverksföreningen)

svTE biosfären
svFK Alla levande organismer på jorden utgör jordens biosfär.

svTE biotillgänglighet
svUPTE bioackumulation
svDF mått på hur lätt ett ämne, t.ex. ett näringsämne eller ett miljögift, tas upp av levande organismer
svAN Ett ämne måste vara biotillgängligt för att kunna bioackumuleras (lagras i levande organismer) och biomagnifieras (anrikas uppåt i näringskedjorna)
svRETE biomagnifikation

svTE biotiska
svFK Levande, motsats till abiotiska.
svRETE abiotiska

svTE biotop
svSYTE livsmiljö
svDF område med enhetlig miljö och vissa djur och växter

svTE biotopkartering
svFK Tillgång till orörda, ursprungliga biotoper är en förutsättning för en hög biologisk mångfald och dessa biotoper måste därför bevaras. För att veta vilka områden som ska skyddas och var åtgärder ska sättas in är det av grundläggande betydelse att ha kunskap om hur biotoperna ser ut. Biotopkartering är en metod för att inventera ett vatten och dess närmiljöer i syfte att lokalisera och dokumentera värdefulla biotoper. 
svRETE biodiversitet

svTE bioturbation
svFK De bottenlevande djuren i hav och sjöar spelar en viktig roll för omsättningen av näringsämnen och syre i vattenmiljön. I väl syresatta sediment finns det djur som gräver, äter och rör runt. När de gräver, borrar, äter och flyttar om material -- det som kallas bioturbation -- bidrar djuren till att syresätta bottnen och förstärka den normala nedbrytningen av det organiska material som faller ner på bottnarna. Syresatta sediment förblir ljusbruna i färgen och de årligen avsatta lagren förenas till en homogen struktur. Om bioturbationen avbryts till följd av syrebrist som leder till att bottendjuren dör, så störs också nedbrytningsprocessen.

svTE BITS
svFK Trålexpeditioner i Östersjön i samarbete med de omkringliggande länderna.
enTE Baltic International Bottom Trawl Survey
enSYTE BITS

svTE blomväxt
svFK Det finns inte bara alger i sjöar och hav, utan också större växter som sitter fast med rötter i mjuka bottnar och ofta bildar ”ängar” eller täta bestånd.
svEX I havet finns t.ex. sjögräsarten ålgräs. Nate är en typisk blomväxt i sötvatten.
svRETE ålgräs

svTE blåstång
svFK En nyckelart bland de stora algerna (makroalgerna) i Östersjön. Blåstången sitter fast utan rötter på hårda bottenytor, t.ex. på klippor, och tar upp sin näring direkt från vattnet. Blåstångszonen kallas ibland för Östersjöns ”tropiska regnskog”. Blåstång förekommer i Östersjöområdet från Kattegatt upp i Bottniska viken. Blåstångsbältena utgör basen för ett artrikt ekosystem och är av stor betydelse för kustzonens struktur och funktion och för havets ekosystem som helhet.

svTE borrad brunn
svFK En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg)borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. I en bergborrad brunn utnyttjas berggrunden som vattenmagasin. En bergborrad brunn har i allmänhet ett bättre skydd mot föroreningar än en brunn i jordlagren. En annan fördel med bergborrade brunnar är att de sällan sinar under torrperioder eftersom grundvattnet är djupt liggande.

svTE bottenfauna
svDF djur som lever på bottnarna i sjöar, vattendrag och hav

svTE bottenfärg
svFK Färger som innehåller metallorganiska föreningar -- organiska föreningar och metaller (ofta tenn) -- används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.
svRETE TBT

svTE Bottenhavet
svFK Bottenhavet är en av Östersjöområdets bassänger (havsområden) och den till yta och volym största delen av Bottniska viken.
svRETE Bottniska viken

svTE bottensediment
svSYTE bottenslam
svFK Sediment är det material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten. Mjuka bottnar eller substrat består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Sediment består av sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut via floder, markavrinning eller andra processer, respektive resterna av vattenorganismer (djur och växter) och annat organiskt material som producerats i vattnet eller i tillrinnande vattendrag.

svTE Bottenviken
svFK Bottenviken är en av Östersjöområdets bassänger (havsområden) och den till yta och volym näst största delen av Bottniska viken.
svRETE Bottniska viken

svTE Bottniska viken
svFK Bottniska viken, som är den nordligaste delen av Östersjöområdet, består från norr till söder, av Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav och Skärgårdshavet. Bottniska viken utgör ungefär en tredjedel av hela Östersjöområdet. 

svTE bromerade flamskyddsmedel
svFK Används för att motverka brand i plast, gummi och textilier. Används framförallt i elektronisk utrustning, kretskort, höljen till datorer, byggmaterial, kablar, textilier samt möbel- och bilklädsel. Bromerade flamskyddsmedel (PBB-föreningar) tillhör de industrikemikalier som under de senaste årtiondena spritts i miljön och blivit farliga miljögifter.
svRETE halogenerat organiskt ämne

svTE bruttotonnage
svSYTE bruttodräktighet
svBT brt
svDF den totala inneslutna volymen hos ett fartyg beräknat på ett internationellt vedertaget sätt
svAN Används som mått på kapaciteten i flottan.
enTE gross tonnage
enBT GT

svTE brukningsavgift
svFK Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder.
svRETE anläggningsavgift

svTE brunalg
svFK Större, fastsittande alger (makroalger) på hårda bottnar som t.ex. klippor kan vara bruna, gröna eller röda.
svEX Blåstång (Fucus vesiculosus), som växer i Östersjön, är en viktig brunalg. Sågtång är en annan viktig art av brunalg (Fucus serratus).
laUPTE Fucus vesiculosus
laUPTE Fucus serratus

svTE bräckt vatten
svSYTE brackvatten
svDF vatten med en salthalt som är högre än sötvatten (färskvatten) men lägre än i normalt havsvatten (vatten från oceanerna)
svRETE flodmynningsområde, psu
svAN Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer ”marint” är vattnet. Saltalten uttrycks i psu eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten, alltså vatten som kan användas som dricksvatten, har en salthalt under 0,5 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.

svTE bräddavlopp
svDF anordning för kontrollerad avledning av överskott av avloppsvatten
svRETE bräddning
svAN I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda (släppa ut) blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar.

svTE bräddning
svUPTE brädda
svFK Att släppa ut en blandning av dagvatten och orenat spillvatten (avloppsvatten) till närmaste sjö eller vattendrag kallas att brädda. I kombinerade system för transport av både spillvatten och dagvatten i samma ledning kan det vid kraftiga regn samlas så mycket vatten att man tvingas brädda blandningen av dag- och spillvatten orenad till närmaste sjö eller vattendrag för att undvika källaröversvämningar.

svTE BSAP
svFK Havsaktionsplan för Östersjön som fastställdes av miljöministrarna runt Östersjön i HELCOM 2007.
enTE Baltic Sea Action Plan
enSYTE BSAP

svTE buffring
svUPTE buffertkapacitet
svFK Buffring betyder ”dämpning” och buffertkapacitet ”förmåga att dämpa”. Den förmåga som mark och vatten har att motstå försurning kallas för buffertkapacitet. Områden med kalkhaltiga jordar och bergarter är mera motståndskraftiga mot surt nedfall än områden med svårvittrade material. Alkalinitet är ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, dvs. ämnen som neutraliserar syra. De mest kraftfulla buffertsystemen för vätejoner i marken är vittring (men den tar lång tid), markens katjonbytare (positivt laddade joner som neutraliserar vätejoner; vilket går fortare än vittring) samt närvaro av karbonatjoner, som spontant reagerar med fria vätejoner. I rena vattensystem är det främst karbonatjonerna som står för buffringsförmågan och därmed utgör alltså huvuddelen i vattnets alkalinitet. Kalkning är ett sätt att på konstgjord väg förstärka markens eller vattnets buffringsförmåga.
svRETE vittring

svTE bäck
svFK Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som ska kallas ”bäck”. Enligt en definition är bäcken ett litet strömmande vattendrag där det, till skillnad från rännilar och diken, strömmar vatten året om och inte bara vid regn eller snösmältning. Enligt en annan definition ”rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst” (”en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å”). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar.

svTE Bälthavet
svDF den del av Östersjöområdet som består av Stora Bält, Lilla Bält samt Kielbukten och Mecklenburgerbukten

svTE bågminut
svDF bågmått på enhetscirkeln som motsvarar vinkeln 1/60°
svRETE nautisk mil
svAN Som längd längs en meridianbåge kallad distansminut, vilket motsvarar en ursprunglig nautisk mil (denna är numera definitionsmässigt 1852 m).

svTE CBD-konventionen
svSYTE Konventionen om biologisk mångfald
svFK Ett globalt avtal, som undertecknades 1992 vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens (UNCED), om att bevara livets variationsrikedom på jorden. Konventionen är ett gemensamt försök av världens länder att komma till rätta med det stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen gäller inte bara den ”vilda” mångfalden, utan också mångfalden av förädlade (domesticerade) organismer. 
enTE Convention on Biological Diversity
enUPTE CBD

svTE CCRF
svFK Uppförandekoden för ansvarigt fiske.
enTE Code of Conduct for Responsible Fisheries
enSYTE CCRF

svTE GFP
svFK EU:s gemensamma fiskeripolitik. Gäller för EU:s alla medlemsstater, och beslutas av EU:s ministerråd.
enTE Common Fisheries Policy
enSYTE CFP

svTE CIS
svFK Strategin för gemensamt genomförande av Ramdirektivet för vatten (Vattendirektivet). Strategin omfattar informationsutbyte EU-länderna emellan, utarbetande av gemensamma vägledningsdokument, frågor om datahantering samt frågor om tillämpning och metodtestning i några avrinningsområden.
enTE Common Implementation Strategy
enSYTE CIS

svTE CITES
svFK FN:s konvention om internationell handel med hotade arter.
enTE Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora
enSYTE CITES

svTE CLTRAP
svFK Konventionen om långväga, gränsöverskridande luftföroreningar. Konventionen, som gäller länderna i Europa samt USA och Canada, undertecknades 1979 och har sedan dess fått en rad tilläggsavtal om åtgärder mot olika typer av luftföroreningar (svavel, kväve, stabila organiska föreningar, metaller och flyktiga organiska ämnen).
enTE Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution
enSYTE CLTRAP

svTE COBRA
svFK En organisation som driver miljöövervakning i ett system av internationella kustreferensområden i Östersjön. Samarbetspartner är Fiskeriverkets Kustlaboratorium i Sverige, Fiskeribyrån vid Ålands Landskapsstyrelse, Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet i Finland och Estlands Marina Institut.
enTE Coordination Organ for Baltic Reference Areas
enSYTE COBRA

svTE COFI
svFK FN-organet FAO:s fiskerikommitté.
enTE Committee on Fisheries
enSYTE COFI

svTE cyanobakterier
svSYTE blågröna alger
svFK Cyanobakterier har vissa egenskaper som karaktäriserar bakterier och andra som är karaktäristiska för växter. De är emellertid en organismgrupp som är närmare besläktade med bakterier än med mikroalger (algceller som innehåller en cellkärna) och klassificeras därför som bakterier. Namnet cyanobakterier är därför mera korrekt än det gamla namnet blågrönalger. S.k. blågrönalger behöver inte ens vara blågröna i färgen utan kan också vara röda, svarta eller bruna. Kvävefixerande organismer är mycket viktiga för ekosystemen produktivitet, men i vissa näringsrika miljöer kan massutveckling av kvävefixerare vara ett problem. Cyanobakterier kan bilda gifter och de kan också förse systemet med för mycket kväve vilket innebär att de förvärrar den lokala eller regionala eutrofieringen.
svRETE eutrofiering

svTE bioackumulation
svDF haltökning i en levande organism
svAN Upplagring av ett stabilt ämne så att halten i den upptagande organismen blir högre än i omgivningen, t.ex. att halten kvicksilver är högre i en fisk än i det vatten där fisken lever. Processerna bioackumulation och biomagnifikation är bara möjliga med biotillgängliga ämnen.
svRETE biomagnifikation, biotillgänglighet

svTE demersal art
svDF bottenlevande art
svEX Torsk.

svTE demersalt redskap
svDF redskap som fångar demersala arter
svEX Bottentrål.
svRETE demersal art

svTE DNID
svFK I detta fall ungefär den elektroniska ”brevlåda” hos en landstation (LES) varigenom positionsrapporter överförs från fartyget alternativt till fartyget.
svRETE landstation
enTE Data Network Identifier
enSYTE DNID

svTE domesticeringsprocess
svDF önskade och oönskade förändringar i djurens egenskaper

svTE fiskeridödlighet
svDF den andel av ett bestånd som under året dör på grund av fiske

svTE naturlig dödlighet
svDF den andel av ett bestånd som under året dör på grund av andra orsaker än fiske.

svTE ED-50
svSYTE Hayfords ellipsoid
svFK Resultatet av den första gemensamma beräkningen av Europas triangelnät.
enTE European Datum 1950
enSYTE ED-50

svTE EEZ
svFK Den ekonomiska zonen. Området från territorialgränsen ut till 200 nautiska mil (M). I Europa ligger de olika nationerna inte sällan närmre varandra än 200 M (t.ex. Sverige/Danmark/Norge). Då utgår man vanligtvis från den så kallade mittlinje-principen när man ska dra den ekonomiska zongränsen.
enTE Exclusive Economic Zone
enSYTE EEZ

svTE effort
svFK Insatsbegränsning, exempelvis i form av att båtarna tilldelas ett visst antal fiskedagar.

svTE efterfällning
svUPTE fällningskemikalie
svFK När man i den kemiska reningen av avloppsvatten tillsätter fällningskemikalier -- flockningsmedel -- till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer.

svTE Egentliga Östersjön
svFK Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön. Egentliga Östersjön består, från norr till söder, av Norra Östersjön, Centrala Östersjön, Södra Östersjön och Gdanskbukten.

svTE EIFAC
svFK Kommissionen för europeiskt inlandsfiske och vattenbruk. Underställt FAO (som är FN:s organ för jordbruk, skogsbruk och fiske).
enTE European Inland Fisheries Advisory Commission
enSYTE EIFAC

svTE ekologisk status
svDF uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska system som är förbundna med ytvatten
RF Vattendirektivet (artikel 2)

svTE ekonomisk analys
svFK Enligt Vattendirektivet ska en ekonomisk analys göras av den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen inom ett avrinningsområde. Den ekonomiska analysen ska bana väg för utformningen av kostnadseffektiva kombinationer av åtgärder för att förbättra kvaliteten på vattnet. I ett senare skede i arbetet med att uppnå målen ska analysen även ligga till grund för beräkning av ett eventuellt system för vattenavgifter (kostnadstäckning för vattentjänster). Den ekonomiska analysen ska således göras för att visa vad olika användning av vatten egentligen är värd samt vilka ekonomiska styrmedel som kan brukas för att få till stånd en effektiv användning av vattenresurserna.

svTE ekonomisk zon
svSYTE exklusiv ekonomisk zon
svSYTE EEZ
svUPTE fria havsrättigheterna
svFK Enligt reglerna i FN:s havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och ska också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen. En kuststat har inte absolut suveränitet över allting i sin ekonomiska zon, men har vissa specificerade suveräna rättigheter ”i syfte att utforska och utvinna, bevara och förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande”. Samtidigt är alla stater tillförsäkrade de grundläggande s.k. fria havsrättigheterna, såsom ”friheter till sjöfart och överflygning, utläggande av undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim användning av havet”. Generellt sett har en kuststat omfattande befogenhet att utfärda lagar för att bl.a. förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från fartyg i den ekonomiska zonen. Förkortningen EEZ står för exklusiv ekonomisk zon, vilket är samma sak som ekonomisk zon. 
svRETE baslinje, territorialhav
enUPTE EEZ

svTE ekoregion
svFK I Vattendirektivet anges ett antal bestämda ekoregioner (områden med vissa gemensamma ekologiska förhållanden och förutsättningar) för floder och sjöar respektive för kustvatten. Ekoregionerna för floder och sjöar är Iberisk-makaronesiska regionen, Pyrenéerna, Italien +  Korsika + Malta, Alperna, Dinariska västra Balkan, Grekiska västra Balkan, Östra Balkan, Västra högländerna, Centrala högländerna, Karpaterna, Ungerska lågländerna, Pontiska regionen, Västra slätten, Centralslätten, Baltiska regionen, Östra slätten, Irland + Nordirland, Storbritannien, Island, Boreala högländerna, Tundran, Fennoskandiska skölden, Tajgan, Kaukasus samt Kaspiska sänkan. De i direktivet angivna ekoregionerna för kustvatten och övergångsvatten är Atlanten, Norska havet, Barents hav, Nordsjön, Östersjön och Medelhavet.

svTE ekosystem
svDF funktionell enhet som består av ett antal samverkande organismer (växter, djur och mikroorganismer) i en gemensam miljö samt deras fysiska omgivning (jord, vatten, luft)
svAN Ekosystem kan vara relativt små (t.ex. en damm, ett fält, en skog) eller stora (t.ex. ett hav).

svTE enskild anläggning
svDF anläggning som distribuerar vatten till en en- eller tvåfamiljsfastighet
RF Socialstyrelsen
svAN Kan också avse en avloppsanläggning för en sådan fastighet.

svTE enskilt avlopp
svFK Fastigheter utanför områden med kommunalt avlopp, där avloppsvattnet leds till ett kommunalt reningsverk, måste ha sin egen anläggning för avlopp -- enskilt avlopp. Det är mycket viktigt att en sådan avloppsanläggning byggs på rätt plats och på ett sådant sätt att avloppet påverkar miljön så lite som möjligt. För att anlägga enskilt avlopp utanför områden med kommunalt avlopp erfordras tillstånd.

svTE enskilt vatten
svFK Ett lands sjöterritorium -- landets inre vatten och landets territorialvatten -- delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna.
svRETE allmänt vatten, territorialhav

svTE epifauna
svDF bottendjur som lever ovanpå bottnarna
svRETE infauna

svTE infauna
svDF bottendjur som lever större delen av sitt liv nedgrävda i bottnen
svRETE epifauna

svTE epifyt
svDF växt som växer på andra växter
svEX Exempel på epifyter i Östersjön är kortlivade, trådformiga och grenade gröna, bruna och röda makroalger.

svTE epilimnion
svDF ytvattenskikt i en sjö
svAN Inom limnologin (läran om sötvatten) används benämningen ”epilimnion” på ’en skiktad sjös övre vattenmassa’.

svTE epilitoralen
svUPTE eulitoralen
svDF bältet ovanför den egentliga stranden (eulitoralen), alltså den strandzon som vid högsta vattenstånd enbart påverkas av vågskvalp
svAN Epilitoralen påverkas enbart av exceptionellt högvatten eller mycket höga vågor. Området påverkas dock av vattenstänk vid stormar. Ovanför havsstränder kan området påverkas av saltpartiklar från havsvattnet.

svTE erosion
svUPTE jorderosion
svUPTE fluvial erosion
svUPTE sluttningserosion
svUPTE vågerosion
svUPTE glaciärerosion
svDF nötning och skulptering av berggrund och jordtäcke genom påverkan av rinnande vatten, vind, vågor eller glaciäris
svAN Erosion kan vara naturlig, men också orsakas av mänskliga verksamheter som skyndar på och förstärker processer som nöter bort jorden (jorderosion) och då leda till markförstöring. Att ta bort växttäcket och lämna marken öppen för påverkan av vind och vatten, utan att växtrötter binder jord eller sand, är ett exempel på mänskligt orsakad erosion. Vattenerosion kan ske i bäckar och floder (fluvial erosion) eller i branta eller flacka sluttningar (sluttningserosion). Floderosion kan ske som sidoerosion i flodbrinkar eller som djuperosion i bottnen på vattendragsfåran. Vågerosion (abrasion) sker vid öppna stränder, särskilt när det är hårda stormar eller högt vattenstånd. Vågorna kan då skära eller gröpa ur strandmaterialet eller berggrunden. Raukarna på Gotland är ett exempel på erosionsformationer. Glaciärerosion sker under rörliga ismassor, som slipar och flyttar på (omfördelar) det material de rör sig över. Alla områden som varit nedisade, som t.ex. Skandinavien, präglas av glaciärerosion och deposition.

svTE erosionsbotten
svDF den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) snabbt passerar för vidare transport nedåt
svRETE ackumulationsbotten, transportbotten
svAN Materialet ligger så löst att det kan eroderas, slammas upp och föras vidare. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

svTE Esbokonventionen
svFK Konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang handlar om att samarbeta över gränserna och se längre än miljö- och hälsoeffekterna i det egna landet av vissa verksamheter, inklusive sådana som påverkar yt- och grundvattenmiljöer och ytterst också havsmiljön. Länderna ska vidta åtgärder i ett tidigt skede vid planeringen av en verksamhet för att förhindra framtida skadliga miljöeffekter av verksamheten. Man ska meddela och konsultera varandra om alla större projekt som övervägs och som kan förutses kunna orsaka gränsöverskridande miljöeffekter. I vattensammanhang kan det t.ex. röra sig om miljökonsekvenser av oljeborrningsplattformar och oljeraffinaderier, anläggningar för kärnkraft, kemisk industri, hamnar och uttag av grundvatten (större än 10 miljoner kubikmeter per år).
enTE Convention on Environmental Impact Assessment in a Transboundary Context

svTE eutrof
svFK Näringsrik. Motsatsen är näringsfattig (oligotrof).
svRETE oligotrof

svTE eutrofiering
svSYTE övergödning
svFK En serie sammanlänkade processer som börjar med för stort tillskott av näringsämnen eller produktion av organiskt material och som leder till långtgående effekter i vattenmiljöer eller marker. Tillförsel av näringsämnen -- främst kväve, fosfor och kisel -- till en vattenmiljö är en naturlig och nödvändig förutsättning för livet, inte ett miljöproblem. Det blir ett problem bara när tillförseln ökar i sådan omfattning att det ekosystemets ursprungliga karaktär, egenskaper och funktioner förändras. Då använder man begreppet eutrofiering (övergödning). I strikt mening betyder eutrofiering enbart övergödning med näringsämnen. I praktiken används termen eutrofiering för att beskriva en series sammanlänkade processer som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material, vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre.

svTE evapotranspiration
svUPTE avdunstning
svUPTE evaporation
svFK När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Termen avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.
svRETE transpiration

svTE evertebrat
svDF ryggradslöst djur
svRETE vertebrat
svAN Djur med ryggrad kallas vertebrater.

svTE exploateringsnivå
svDF fångsten (i vikt) som procent av lekbeståndet samt antalet fångade individer som procent av förekomsten i havet vid årets början (ges för vissa åldersgrupper).

svTE FAME
svFK Ett EU-projekt med syfte att utveckla en fiskbaserad metod för bedömning av ekologisk status i vattendrag enligt kraven i EU:s ramdirektiv för vatten.
enTE Fish-based Assessment Method for the Ecological status of European Rivers
enSYTE FAME

svTE FAO
svFK FN:s livsmedels och jordbruksorganisation. FAO:s huvuduppgift är att trygga tillgången till mat så att människor världen över får leva ett friskt och aktivt liv.
enTE Food and Agriculture Organization of the United Nations
enSYTE FAO

svTE farliga ämnen
svUPTE miljöfarliga ämnen
svDF ämnen eller grupper av ämnen som är toxiska, beständiga och har benägenhet för bioackumulering, samt andra ämnen eller grupper av ämnen som ger upphov till motsvarande farhågor
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svAN Termen ”farliga ämnen” används ofta i stället för ”miljöfarliga ämnen”, eftersom ämnena också kan vara hälsofarliga och därmed inte enbart är en fara för livet i naturmiljön.

svTE Fennoskandia
svFK Området Norge, Sverige, Finland, Kolahalvön och ryska Karelen (geologiskt och geografiskt).

svTE FIDES
svFK Fiskdatabas för europeiska vattendrag.
enTE Fish Database of European Streams
enSYTE FIDES

svTE filterbrunn
svUPTE filterbrunn med förlorat filter
svFK Filterbrunnar anläggs i huvudsak i grova porösa jordlager som sand och grus. I vissa fall kan de även anläggas i uppsprucket ytberg eller sedimentära bergarter med god vattentillgång. Brunnskonstruktionen har fått sitt namn av att intaget av vatten sker genom slitsade plaströr eller rostfria stålrör vilka benämns filter eller sil. Man brukar skilja mellan filterbrunn och filterbrunn med förlorat filter.

svTE filtrerare
svDF organism som filtrerar vatten och ”äter” partiklarna (de små organismerna) i vattnet
svRETE filtrering <HONR 2>, sediment
svAN Vissa bottenlevande organismer lever av material som finns i sedimenten, medan andra filtrerarna skiljer ut födopartiklar ur vattnet.
svEX Typiska exempel på filtrerare i Östersjön är blåmusslan och olika arter av havsborstmaskar.

svTE filtrering
HONR 1
svFK En del av processen att bereda dricksvatten från råvatten. Vid filtrering silar man bort föroreningar ur vattnet. Det vanligaste filtermaterialet är sand.

svTE filtrering
HONR 2
svDF sätt på vilket vissa bottenlevande djur, filtrerare, skiljer ut födopartiklar ur vatten eller sediment
svRETE filtrerare

svTE fettfeneklippning
svFK En förvaltningsåtgärd som utförs på laxfiskar. Genom att klippa bort fettfenan på odlad lax och öring innan den sätts ut möjliggör man ett selektivt fiske på just odlad lax och öring. Fettfeneklippning har inga kända negativa effekter för fisken.
enTE finning
HONR 1

svTE avskärning av fenor
svFK En metod som går ut på att man skär bort fenorna på levande hajar och sedan kastar tillbaka dem i havet att självdö. EU har sedan 2003 ett förbud mot avskärning av fenor vid hajfiske i alla gemenskapsvatten och för alla gemenskapsfartyg världen över.
enTE finning
HONR 2

svTE Finska viken
svFK Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön.
svRETE Östersjöområdet

svTE fintrådig
svSYTE trådformig
svSYTE filamentös
svFK När begreppet fintrådig (filamentös) eller trådformig används om större alger menas att algerna bildar trådar. Grenade epifyter, växter som växer på andra växter, är exempel på trådformiga växter. De är kortlivade (ettåriga), snabbväxande, frodas i näringsrika miljöer och växer på eller ofta över stora alger som blåstång. Grönslick är ett exempel på en trådformig grönalg, ullsleke är ett exempel på en trådformig rödalg och trådslick är ett exempel på en trådformig brunalg.
svRETE epifyt

svTE Fiskerikonventionen
svSYTE Gdanskkonventionen
svFK Genom Konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten ska Östersjöstaterna samarbeta med målsättningen att bevara och öka de levande resurserna i området och för att nå största avkastning. Den viktigaste uppgiften för det verkställande organet (kommissionen, IBSFC) är att varje år fastställa fångstkvoter för de kommersiellt viktigaste fiskarterna i Östersjön och Bälten. Kommissionen beslutar också om särskilda regler för fisket. Eftersom alla Östersjöstater utom Ryssland nu är EU-medlemmar kommer EU:s gemensamma fiskeripolitik allt mer att överta den roll som Gdanskkonventionen hittills haft.
enTE Convention on Fishing and Conservation of the Living Resources in the Baltic Sea and the Belts

svTE fiskodling
svDF anordning för att under kontrollerade förhållanden föda upp fisk för försäljning och konsumtion
svAN I hav och sjöar odlas fisk i kassar (”nätbur”), medan fiskodling på land bedrivs i dammar.

svTE fjällsjö
svDF sjö i fjällområdena, med mycket klart, kallt och näringsfattigt vatten
svAN Det mesta av vattnet i en fjällsjö är regnvatten och smältvatten från glaciärer. Vattnet i många fjällsjöar blir aldrig mer än ca tio grader på sommaren ens i ytvattnet. Siktdjupet i dessa sjöar är ofta mycket stort.

svTE fjärd
svDF bred vik, flodmynning eller öppen vattenyta i en skärgård
svRETE havsbassäng
svAN Benämningen används längs den svenska östkusten och även i sjöar. En fjärd består av en eller flera relativt djupa bassänger, som har fördjupats genom landisens erosion.

svTE flockning
svUPTE flockningsmedel
svFK Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam.

svTE fällning
svUPTE förfällning
svFK Om fällningskemikalien tillsätts i början av reningsprocessen i reningsverket kallas det förfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer.
svRETE efterfällning

svTE flock
svDF snöflingeliknande partikel som bildas vid fällningen
svRETE flockning, fällning

svTE flod
svDF förekomst av inlandsvatten som till största delen strömmar på markytan men som kan strömma under jorden en del av sitt ”lopp”
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE bäck, å
svAN Enligt andra definitioner är en flod ett vattendrag som är större än en bäck eller en å.

svTE flodburen tillförsel
svDF transport av olika ämnen med flodvatten från ett avrinningsområde till havet och därav följande miljöbelastning

svTE flodmynningsområde
svSYTE estuarium
BNGR -ier
svDF området där en flod mynnar i havet
svRETE flod
svAN Det kan vara en flodslätt, ett deltaområde eller annan sorts relativt vidsträckt, grunt område.

svTE flotation
svFK En del av processen att bereda dricksvatten från råvatten. Vid flotation blåser man in luft i vattnet så att mikroskopiskt små luftblåsor fäster vid flockarna (hopklumpade partiklar), som då flyter upp till ytan och kan skummas av och tas bort.
svRETE flock

svTE flottled
svDF vattendrag som är lämpligt att transportera timmer på

svTE flottning
svUPTE strömflottning
svUPTE lösflottning
svUPTE sjöflottning
svUPTE havsflottning
svUPTE buntflottning
svFK Att transportera lösa timmerstockar i rinnande vatten (strömflottning eller lösflottning) eller att transportera virkesbuntar över sjöar eller längs en kust (sjöflottning, havsflottning eller buntflottning).
RIFR Extensionell definition!/HNI

svTE fluvial
ETYM Ordet kommer från latinets fluvius (flod) och fluvialis (”som lever i eller vid en flod”).
svDF som har med vattendrag att göra
svAN En fluvial miljö är miljön i och kring ett vattendrag, fluviala sediment är sediment som avsatts i ett vattendrag.

svTE FMC
svFK Ungefär Fiskeriövervakningscenter. Havs-och vattenmyndighetens FMC svarar på frågor kring rapporteringen med e-loggbok och hjälper fartyg att rapportera manuellt om tekniken fallerar. Hit ringer även fartyg som inte är utrustade med e-loggbok för att göra olika typer av anmälningar.
enTE Fisheries Monitoring Center
enSYTE FMC

svTE fors
svDF snabbt strömmande vattendrag eller en serie av vattenfall i flera trappsteg
RIFR Extensionell definition! Dela upp i 2?/HNI

svTE forsande vatten
svDF vatten som rör sig med mer än 0,7 meter per sekund
svAN Där vattnet forsar blir bottnen stenig, eftersom finare material förs bort med vattnet.

svTE fosfat
svFK Om växter som alger ska kunna utnyttja näringsämnen i sin fotosyntes måste dessa finnas tillgängliga i rätt kemisk form. För fosfor gäller att detta är tillgängligt för växter om det förekommer som fosfatjoner.

svTE fosforbegränsning
svFK När tillgången på fosfor i t.ex. en sjö eller ett havsområde bestämmer möjligheterna för algtillväxt. Begränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av fosfor i vattnet i för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt. Dessutom måste näringsämnena kväve och fosfor finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis anser man att det är kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet i havsmiljöer, men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar, så är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av växter.

svTE främmande art
svDF arter, eller genpopulationer av växter, djur, bakterier, virus eller andra organismer som genom människans försorg har flyttats till en plats som ligger utanför deras naturliga geografiska utbredningsområde
svAN Risken för att främmande arter ska spridas och etablera sig anses i allmänhet vara större i akvatiska miljöer än i landmiljöer. Introduktion av främmande arter kan ske avsiktligt eller oavsiktligt.

svTE fungicid
svSYTE svampbekämpningsmedel

svTE furagering
svFK Skaffa mat, proviantera.

svTE fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor
svDF de allmänna förhållandena i vattnet samt graden av påverkan av föroreningar

svTE fysisk planering
svUPTE fysisk riksplanering
svDF långsiktig planering för användning av mark och vatten som naturresurser
svAN Den fysiska planeringen kan gälla ett helt land (fysisk riksplanering) eller ett mindre område, t.ex. en kommun.

svTE fytobentos
svDF växer som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde

svTE fytoplankton
svSYTE växtplankton
svSYTE planktonalger
svDF små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager
svAN Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur.

svTE Fågeldirektivet
svFK Direktivet om bevarande av vilda fåglar (Fågeldirektivet, 79/409/EEG). Direktivet innebär att det inom EU gäller särskilda regler för skydd av fåglar. Direktivet berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna. Varje medlemsland ska vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglera fågeljakten) samt vidta särskilda åtgärder för vissa fågelarter. Bl.a. ska länderna peka ut särskilda skyddsområden. Skyddet kan också handla om att återställa viktiga livsmiljöer för fåglar. Direktivet innehåller regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar.

svTE fångst
svFK Totalfångst och svensk fångst i ton eller tusen ton.
RIFR Extensionell definition!/HNI

svTE fångstkvot
svSYTE fiskekvot
svRETE TAC
svDF den totala mängd fisk eller skaldjur som ett lands fiskeflotta eller enskilda fiskare tilldelas och tillåts fånga under en viss period
svAN Varje år sätter kommissionen för Fiskerikonventionen för Östersjön fångstkvoter  av för Östersjöstaterna för tillåtna fångster per land av torsk, lax, strömming och skarpsill i Östersjön. EU bestämmer på samma sätt, inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, fångstkvoter för olika arter av fisk och skaldjur i de havsområden som ligger inom EU.
enUPTE TAC
enUPTE total allowable catch

svTE föreskrifter
svFK Utfärdas av myndigheter och publiceras i egna författningssamlingar-
svEX Havs- och vattenmyndighetens författningssamling (HVMFS).
svRETE författning, förordningar, HVMFS, lagar

svTE författning
svFK Vad vi får och inte får göra i Sverige, som svenska och icke svenska medborgare, regleras i författningar av olika slag. Med författning avses den samlade beteckningen för lagar, förordningar och föreskrifter.
svRETE förordningar, föreskrifter, lagar

svTE förordningar
svUPTE SFS
svFK Utfärdas av regeringen av publiceras i SFS (Svensk Författningssamling).
svRETE föreskrifter, författning, lagar

svTE förorenande ämne
svDF varje ämne som kan orsaka förorening
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE förorening



svTE förorening
svDF direkt eller indirekt tillförsel genom mänsklig verksamhet av ämnen eller värme till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på akvatiska ekosystem eller på terrestra ekosystem som är direkt beroende av akvatiska ekosystem, som medför skada på materiell egendom eller försämrar eller hindrar möjligheterna att utnyttja de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svAN Beteckning för såväl verksamheten att förorena som själva det ämne som förorenar (en förorening).

svTE föroreningskälla
svUPTE antropogen källa
svUPTE naturlig källa
svUPTE punktkälla
svUPTE diffus källa
svUPTE landbaserad källa
svUPTE vattenbaserad källa
svDF den verksamhet eller det material varifrån ett förorenande ämne härstammar eller som orsakar förorening
svAN I miljötermer är en föroreningskälla en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor. En antropogen källa är en utsläppskälla som beror på mänsklig verksamhet. Punktkällor kan vara såväl stationära som rörliga; punktkällor har något slags konstruerat utsläpp (avloppsrör, skorsten) och är klart urskiljbara. Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc.

svTE försaltning
svUPTE saltanrikning
svFK Begreppet försaltning används för flera tillstånd där mark eller vatten har fått kraftigt ökad salthalt. Försaltning har alltid med vatten att göra. Försaltning, eller saltanrikning, av mark uppkommer i torra eller halvtorra områden, med konstant lite nederbörd eller mycket varierande nederbördsmängder samt kraftig vattenavdunstning. Låg luftfuktighet, höga temperaturer och höga vindhastigheter i ett område gör att markvattnet rör sig uppåt mot markytan och salter fälls ut och koncentreras vid markytan, i matjordsskiktet. Sjöar kan försaltas till följd av att uttaget av vatten är alltför stort, oftast för konstbevattning av odlad mark. Om vattenflödet i en flod minskar, t.ex. genom att uttaget av vatten uppströms är alltför stort, kan saltvatten från havet tränga in i en flodmynning och orsaka försaltning av flodmynningsområdet. När man i och runt tätorter, turistorter och industriområden i kustzonen konstant överutnyttjar grundvattenmagasin så kraftigt att grundvattennivåerna sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget händer samma sak som i flodmynningar -- saltvatten från havet hålls inte tillbaka utan kommer in i grundvattenförande skikt (saltvatteninträngning).
svRETE saltvatteninträngning

svTE försiktighetsprincipen
svFK Det internationella miljöarbetet bygger på ett antal grundläggande principer, varav försiktighetsprincipen är en. Enligt denna ska försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl till att anta att en åtgärd kan skada människors hälsa eller miljön. Verksamhetsutövare kan inte ursäkta sig med att det saknas full vetenskaplig bevisning för att skada uppkommer. Försiktighetsprincipen finns också inskriven i den svenska miljöbalken som en av de allmänna hänsynsreglerna (förutom försiktighetsprincipen också principen att det är förorenaren som ska betala, produktvalsregeln samt regler om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamheter och åtgärder). Försiktighetsprincipen innebär här att alla som ska vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att åtgärden inte ska skada hälsan eller miljön.
enTE precautionary principle

svTE försurning
svFK Mark, grundvatten och ytvatten (sjöar och vattendrag) blir försurade om de utsätts för ett stort nedfall av luftburna svavel- och kväveoxider utan att samtidigt ha tillräckligt stor naturlig förmåga att neutralisera de syror som bildas. Buffertförmågan är högre i kalkrika områden än i områden med svårvittrade mineraler. Försurning uppkommer när halten fria vätejoner i en vattenlösning är alltför hög. När svavel- eller salpetersyra (som bildas när svaveldioxider och kväveoxider löses i vatten) kommer ut i vatten kan mängden fria vätejoner öka i markvattnet (vattnet i markens omättade zon), grundvattnet (vattnet i markens mättade zon) och ytvattnet (sjöar och vattendrag).

svTE förvaltningsplan
svUPTE delförvaltningsplan
svFK Enligt Vattendirektivet ska det upprättas en förvaltningsplan för varje vattendistrikt. Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir en översiktlig och lättillgänglig sammanfattning av all den information som ställs samman inom distriktet. Den ska tjäna som ett planeringsunderlag för alla berörda myndigheter, liksom som ett fortlöpande verktyg för kommunikation med allmänheten och intressenter om vatten och vattenvård. Planen blir även den verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om genomförandet av direktivet. Förvaltningsplaner ska göras på den nivå som motsvarar indelningen i vattendistrikt. Man får emellertid avgöra från fall till fall om det även kan behövas utarbetas detaljerade planer för delavrinningsområden -- delförvaltningsplaner.

svTE geodesi
svUPTE geodetiskt riksnät
svFK Geodesins huvuduppgift är att bestämma punkters koordinatläge på jordytan, dess höjd över havsytan och deras tyngdkraftsvärden. För att utföra dessa uppgifter finns i Sverige s.k. geodetiska riksnät med markerade punkter, som via noggranna mätningar bestäms i plan, höjd och med tyngdkraft.

svTE geodetiskt datum
svDF uppsättning parametrar som specificerar ett koordinatsystems läge och orientering relativt den fysiska jorden
svRETE geodesi
svAN Används inom geodesin.

svTE GFCM
enTE General Fisheries Commission for the Mediterranean
svFK FAO:s regionala fiskeriorganisation för Medelhavet och Svarta havet. Består av 23 länder och EU.

svTE GIS
svSYTE geografiskt informationssystem
svDF system av hårdvara (datorer) och mjukvara (program) för att lagra, finna, söka, i kartform sammanställa och analysera geografiska data
svAN I Vattendirektivet ställs specifika krav på information som ska ges i form av kartor.

svTE glaciärsjö
svDF klar, mycket kall och näringsfattig sjö i höglänt område (bergsområde, alpint område, fjällområde) som påverkats av nedisning eller där sjöarna får sitt vatten från smältande glaciärer
svRETE fjällsjö

svTE GMDSS
svFK Ett globalt maritimt nöd- och säkerhetssystem som tillsammans med en koordinerad infrastruktur av sök- och räddningstjänsten initierats av IMO år 1979 för att förbättra säkerheten till sjöss.
enTE Global Maritime Distress and Safety System
enSYTE GMDSS

svTE GMM
svSYTE genetiskt modifierad mikroorganism

svTE GMO
svSYTE genetiskt modifierad organism

svTE GMT
svFK Numera ersatt av UTC.
enTE Greenwich Mean Time
enSYTE GMT

svTE god ekologisk potential
svFK Status hos en kraftigt modifierad eller konstgjord vattenförekomst klassificerad efter vissa regler i direktivet. För konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvatten gäller målet att uppnå det som definieras som ”god ekologisk potential”, vilket innebär att man får ställa lägre krav (än ”god ekologisk status” och ”god kemisk status”) på att växt- och djurliv i sådana vatten ska vara opåverkat. Miljökravet för de kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomsterna, enligt Vattendirektivet, är att de ska uppnå god ekologisk potential, vilket är en liten avvikelse från maximal ekologisk potential.
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE maximal ekologisk potential

svTE god ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk status och god kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk status och god kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE god grundvattenstatus
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svDF den status som uppnås av en grundvattenförekomst när både dess kvantitativa status och dess kemiska status åtminstone är god

svTE god kemisk grundvattenstatus
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svDF den kemiska status hos en grundvattenförekomst som uppfyller alla krav som definieras [i direktivet]

svTE god kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (Gränsvärden för utsläpp och miljökvalitetsnormer) samt de kvalitetsnormer som kommer att tas fram för de ämnen som tagits upp som prioriterade på den lista som följde på Vattendirektivet. Även andra miljökvalitetsnormer enligt relevant gemenskapslagstiftning ska hållas.

svTE god kemisk ytvattenstatus
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svDF den kemiska status som krävs för att uppfylla miljömålen för ytvatten [...], dvs. den kemiska status som uppnås hos en ytvattenförekomst i vilken koncentrationerna av förorenande ämnen inte överskrider de miljökvalitetsnormer som fastställs [i direktivet]

svTE god kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man ska inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE god ytvattenstatus
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svDF den status som uppnås av en ytvattenförekomst när både dess ekologiska status och dess kemiska status åtminstone är god

svTE GPS
svFK Satellitbaserat navigationssystem bekostat och kontrollerat av US Department of Defense. Med stort civilt användningsområde. Positionsbestämning med GPS bygger på att avstånden från minst 4 satelliter till mottagaren bestäms genom noggrann gångtidsmätning. GPS blev operationellt för civilt bruk 1993 och består av 24 satelliter cirka 20 200 km från jordytan.
enTE Global Positioning System
enSYTE GPS

svTE grader decimalminut
svFK Den ur ett (europeiskt) sjökort utlästa positionen anges i grader och decimalminuter.
svEX N 62° 21,08' E 006° 4,92'.

svTE gradient
svFK En matematisk term som anger hur en storhet förändras i rummet.
svRETE salthaltsgradient

svTE grumlighet
svSYTE turbiditet
svDF förekomsten av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet
svAN Ju mer/fler partiklar det finns i vattnet, inklusive planktonorganismer (växt- och djurplankton), desto grumligare blir vattnet. Ökad grumlighet (turbiditet) leder till att vattnet blir mindre genomskinligt, mindre transparent).

svTE grundhav
svSYTE sockelhav
svUPTE kontinentalsockeln
svFK Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som täcks av de förhållandevis grunda kusthaven -- grundhaven. Världshavet har ett medeldjup på nästan 4 000 meter, men kusthaven -- eller sockelhaven som de också kallas -- är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så. Eftersom kontinentalsockeln varierar mycket i bredd utanför olika landmassor är också utbredningen av de grunda kusthaven mycket varierande. Kusthaven utgör i sig mindre än 10 procent av världshavets totala yta.

svTE grundvatten
svDF vatten som fyller hålrummen i berg och jord och som nedåt begränsas av ett ogenomträngligt lager
svAN Det vatten som under en viss nivå utfyller hålrum, porer och öppna sprickor i jordlagren och i berggrunden. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) ”allt vatten som finns under markytan i den mättade zonen och som står i direkt kontakt med marken eller underliggande jordlager”.

svTE grundvattenakvifer
svSYTE grundvattenmagasin
svDF underjordisk geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder

svTE grundvattenbildning
svDF tillförsel av vatten till grundvattenzonen
svRETE grundvattenzon
svAN Grundvatten bildas i inströmningsområden, där vatten strömmar från markvattenzonen till grundvattenzonen. Grundvattenbildningen (hur snabbt grundvattnet fylls på) avgör hur stort grundvattenuttag man kan göra i en akvifer eller inom ett område utan att grundvattenytan sänks på lång sikt.

svTE grundvattendelare
svDF gränslinje mellan två grundvattenområden
svRETE grundvattenområde, ytvattendelare
svAN En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en brunn eller en punkt i ett vattendrag. En grundvattendelares läge kan vara olika vid olika tidpunkter, bl.a. beroende på variationer i grundvattennivån.

svTE grundvattendirektivet
svFK Direktivet om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (Grundvattendirektivet, 80/68/EEG) upphävs 2013. Frågor om skydd av grundvatten tas upp i ett nytt dotterdirektiv till Vattendirektivet (Direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring). Syftet med det nya dotterdirektivet är att komplettera vattendirektivets bestämmelser om skydd av grundvatten med kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus och kriterier för att upptäcka och vända uppåtgående trender. Stigande föroreningskoncentrationer eller sjunkande grundvattennivåer är exempel på sådana trender.

svTE grundvattenförekomst
svDF avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE ytvattenförekomst
svAN Grundvattenförekomst kan också definieras som grundvatten i ett grundvattenmagasin.

svTE grundvatteninfiltration
svUPTE inducerad infiltration
svFK När vatten tränger ner i marken kallas det infiltration. Naturligt grundvatten bildas när nederbördsvatten tränger ner i markens mättade zon. Om ytvatten från t.ex. floder tränger ner i marken och fyller på grundvattnet kallas det inducerad infiltration.
svRETE grundvattenzon

svTE grundvattenmiljö
svFK Även inom en och samma geografiska region kan grundvattnet ha vitt skilda egenskaper beroende på i vilken geologisk miljö det uppehåller sig. Fem olika sådana miljöer i Sverige är kristallin berggrund, sedimentär berggrund, morän och svallsediment, isälvsavlagringar samt slutna akviferer.

svTE grundvattenområde
svDF område med grundvattenförande geologiska bildningar så avgränsat att det kan betraktas som en hydrologisk enhet (avgränsas av grundvattendelare)
svRETE grundvattendelare

svTE grundvattenstatus
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svDF statusen hos en grundvattenförekomst, som bestäms av dess kvantitativa status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst
svRETE grundvattenförekomst

svTE grundvattentäkt
svDF akvifer eller magasin ur vilket man tar grundvatten för att antingen leda vattnet vidare till ett vattenverk, för kommunal vattenförsörjning, eller för att genom en brunn ta upp vatten för enskild vattenförsörjning
svRETE vattentäkt <HONR 2>, ytvattentäkt

svTE grundvattenuttag
svDF bortledande av grundvatten från en grundvattentäkt
svRETE grundvattentäkt

svTE grundvattenyta
svSYTE grundvattennivå
svDF den nivå där man får en vattenyta om man gräver en grop i marken eller driver ner ett perforerat rör
svAN Det är den nivå där vattnets tryck är detsamma som lufttrycket (atmosfärens tryck). Under grundvattenytan, i markens mättade zon (grundvattenzonen) har vattnet högre tryck än luften och alla porer är fyllda med vatten. Ovanför grundvattenytan, i den omättade zonen (markvattenzonen), har vattnet lägre tryck än luften.

svTE grundvattenzon
svSYTE mättad zon
svDF markens mättade zon
svAN Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen.

svTE gruppering
svFK Ett begrepp som används i arbetet med att genomföra Vattendirektivet. Länderna själva får avgöra huruvida syftet med direktivet kan uppnås ”utan att identifiera varje mindre enskilt eller avgränsat ytvatten som en vattenförekomst”. Man måste således inte beskriva och övervaka alla yt- eller grundvattenförekomster var för sig, utan grupper av likartade t.ex. sjöar eller grundvattenförekomster kan beskrivas tillsammans och en för den gruppen representativ sjö eller grundvattenförekomst kan övervakas vad gäller vattenkvaliteten. Vatten grupperas så att vatten med likartade förutsättningar hamnar i samma grupp.

svTE gränsvärde
SA utsläpp
svDF massa, uttryckt i vissa specifika parametrar, i koncentration och/eller i utsläppsnivå, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svAN Gränsvärden för utsläpp får också bestämmas för vissa grupper, familjer eller kategorier av ämnen.
RF Vattendirektivet (artikel 2)

svTE gränsöverskridande vatten
svFK Ett gränsöverskridande vatten kan vara en sjö, en flod, ett havskustområde eller en grundvattenakvifer. Med gränsöverskridande menas att detta vatten delas av två eller flera länder. Vattenresursen delas alltså av flera och därför måste man samarbeta om förvaltningen av den.
svRETE grundvattenakvifer

svTE grävd brunn
svFK Grävda brunnar förutsätter att det finns grundvattenförande jordlager på måttliga djup (5--6 m). Om grundvattnet ligger på större djup är det svårt att nå ner till grundvattnet med en konventionell grävmaskin. När en grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin är den utsatt för yttre påverkan som avlopp, jordbruk, sur nederbörd och så vidare. Det är därför extra viktigt att vidta skyddsåtgärder vid anläggning av en sådan brunn. Brunnens placering är också av stor betydelse. Det finns alltid en viss risk att en grävd brunn sinar under längre torrperioder. Särskilt utsatta är grunda brunnar i morän.

svTE grönslick
svFK En art av trådformig, kortlivad makroalg (Cladophora glomerata). Grönslick är en epifyt.
svRETE epifyt
laUPTE Cladophora glomerata

svTE gulål
svDF utvecklingsstadium under ålens livscykel

svTE göl
svFK En typ av småvatten, som i sin tur kan ha mycket olika egenskaper. Typiskt för gölar är att de inte har några fiskarter.

svTE habitat
svSYTE livsmiljö
svDF de speciella ekologiska förhållanden som utgör livsmiljö för en särskild organism eller grupper av organismer

svTE Habitatdirektivet
svFK Direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (Habitatdirektivet), 92/43/EEG. Habitatdirektivet behandlar naturtyper samt andra artgrupper än fåglar. Begreppet habitat används mycket brett och innefattar såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen. Enligt direktivet ska varje medlemsland föreslå områden av gemenskapsintresse (med dels berörda naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 1) och se till att nödvändiga åtgärder vidtas i områdena för att bevara arternas livsmiljöer så att de kan fortleva i livskraftiga bestånd och att naturtyperna kan bevaras långsiktigt. Skapandet av nätverket Natura 2000, som är EU:s bidrag till att i praktiken genomföra det som sätts upp som mål i den europeiska Bernkonventionen och i den globala Konventionen om biologisk mångfald, bygger på Habitatdirektivet och Fågeldirektivet.

svTE halogenerat organiskt ämne
svFK Flertalet långlivade organiska ämnen är sådana som människan avsiktligt och aktivt framställt eller fortfarande framställer för att använda som bekämpningsmedel och industrikemikalier. Andra miljögifter bildas oavsiktligt i industriella processer eller förbränningsprocesser. De s.k. halogenerade organiska ämnena är sådana som innehåller kol och väte, men där en eller flera av väteatomerna i föreningen har ersatts med någon halogen -- klor, brom, fluor eller jod -- för att bli mer stabila och svårnedbrytbara. Ju fler halogenatomer en förening innehåller, desto stabilare blir den. De långlivade organiska ämnena (POP:er) är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga.

svTE havsbaserad
svFK En verksamhet eller föroreningskälla som är förlagd till havs är havsbaserad -- t.ex. fartygstrafik, dumpning, oljeutvinning till havs eller andra verksamheter där man utvinner resurser från havsbottnen.
svRETE föroreningskälla

svTE HCH:er
svSYTE hexaklorcyklohexaner
svFK En grupp av svårnedbrytbara klorerade organiska ämnen som ansamlas i levande organismer. HCH:er används som insekts- och svampbekämpningsmedel.
enTE HCHs

svTE HELCOM
svSYTE Helsingforskommissionen
svFK HELCOM, som är verkställande organ för att genomföra Helsingforskonventionen, består av representanter för de fördragsslutande parterna (Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Tyskland, Sverige och EU-kommissionen).
enTE Baltic Marine Environment Protection Commission
enSYTE Helsinki Commission
enSYTE HELCOM

svTE Helsingforskonventionen
svSYTE Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö
svFK Östersjöstaternas avtal om att skydda miljön i Östersjön, Öresund, Bälthavet och Kattegatt. Konvention omfattar alla former av havsföroreningar (utsläpp från landbaserade källor, utsläpp från fartyg, luftnedfall, dumpning samt förorening som orsakas av att havsbotten utforskas eller exploateras) och man utgår från havets hela avrinningsområde. Syftet är att länderna ”skall vidta alla erforderliga lagstiftnings-, administrativa eller andra relevanta åtgärder för att förhindra eller eliminera förorening i syfte att främja återställandet av Östersjöområdet och bevarandet av dess ekologiska balans”.
enTE Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea Area

svTE herbicid
svSYTE växtbekämpningsmedel

svTE high-grading
svDF fångst som sorteras bort på grund av att den saknar kommersiellt intresse eller för att maximera totalfångstens värde

svTE humus
svUPTE humusämnen
svDF organiskt material som inte har brutits ner fullständigt
svAN Humus är mörkfärgade organiska substanser i jorden och i torv. Humusämnen bildas i marken när döda växter och djur bryts ner. Under denna nedbrytningsprocess frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet. Näringsämnena återcirkuleras i ekosystemet i växttillgänglig form. Den bruna färgen på vattnet i en del vikar, sjöar och floder beror på höga koncentrationer av humusämnen.

svTE huvudavrinningsområde
svUPTE huvudvattendrag
svUPTE delavrinningsområde
svFK Ett huvudavrinningsområde har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, är minst 200 km&#x00B2; stort och har sin utloppspunkt vid havet. Sverige har 119 huvudavrinningsområden. Av de 119 områdena är 112 huvudavrinningsområden på fastlandet, med avrinning till kusten. Fyra är områden som dränerar över riksgränsen till Norge och har en yta om minst 200 km&#x00B2; på den svenska sidan. Två av de svenska huvudavrinningsområdena ligger på Gotland och ett av områdena omfattar hela Öland (som per definition inte är något avrinningsområde). Strikt sett är också sex av de svenska huvudavrinningsområdena lite för små, men räknas ändå som huvudavrinningsområden. Ofta behöver man emellertid mer detaljerad information om ett stort avrinningsområde och Sveriges landyta har därför också delats upp i cirka 12 000 delavrinningsområden.

svTE HVMFS
svSYTE Havs- och vattenmyndighetens författningssamling
svFK HaV:s föreskrifter och allmänna råd.

svTE hydraulisk konduktivitet
svDF förmågan hos geologiskt material (berggrund, jord) att släppa igenom vatten

svTE hydrofil
svFK Vattenälskande. Termen används om ämnen med sådana egenskaper att de växelverkar med vatten. Ett hydrofilt ämne är därför oftast vattenlösligt.

svTE hydrofob
svFK Vattenskyende. Termen används om ämnen med sådana egenskaper att de stöter bort eller stöts bort från vatten. Ett hydrofobt ämne är därför generellt sett inte vattenlösligt.

svTE hydrofor
svDF tryckkärl som är fyllt med delvis vatten, delvis luft
svAN Anordning som används i små, lokala vattenförsörjningssystem, t.ex. en villa, och kombineras med en pump.

svTE hydrologi
svDF läran om de av naturen styrda vattenrörelserna och vattenförekomsterna på kontinenterna (nederbörd över land, avdunstning från sjöar och land, vattenrörelser i floder och på markytan, vatteninträngning i marken samt grundvattenförekomst och grundvattenrörelser)

svTE hydrologisk cykel
svDF vattnets ständiga cirkulation mellan hav, atmosfär och land
svRETE vattnets kretslopp

svTE vattnets kretslopp
svSYTE vattencykeln
svSYTE hydrologiskt kretslopp
svFK Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp och det sker ett ständigt utbyte av vatten mellan havet, luften, sjöarna, vattendragen, marken, isarna och glaciärerna och växtligheten. Det är vattnets kretslopp, som också kallas den hydrologisk cykel eller hydrologiskt kretslopp.
svRETE hydrologisk cykel

svTE hydromorfologisk kvalitetsfaktor
svDF det som utmärker vattenflöde, vattendragets sträckning, strömningsmönster, tidvattenförhållanden (för övergångsvatten), struktur på och typ av strand, beroende på vad som anses vara normalt och tecken på opåverkade förhållanden för det aktuella vattnet

svTE hydrosfär
svFK Allt vatten på jorden -- salt, bräckt, sött -- utgör tillsammans jordens hydrosfär. Det är vattnet i hav, sjöar och floder, liksom grundvattnet, markvattnet och det vatten som är bundet i isar och glaciärer samt vattnet i atmosfären.
svRETE grundvatten, markvatten

svTE hypolimnion
svUPTE temperatursprångsskikt
svDF den kalla och relativt ostörda vattenmassa som ligger under språngskiktet i en sjö vars vatten är skiktat i olika varma vattenmassor (temperatursprångsskikt)

svTE hypoxisk
svUPTE hypoxia
svFK När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt ska kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt. Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1--2 ml/liter vatten.
svRETE anoxisk

svTE hällkar
svDF större eller mindre, ofta vattenfylld fördjupning i en berghäll
svAN Ett hällkar torkar ut med jämna mellanrum och därför måste de djur och växter som lever i ett hällkar antingen tåla uttorkning eller ha särskilda vilostadier då tillgång på vatten inte är så viktig.

svTE hårdbotten
svDF sjö- eller havsbotten som består av klippor, stenblock eller mindre stenar
svRETE mjukbotten
svAN En botten kan antingen vara hård eller mjuk. Hårdbottnar kan bestå av klippor, sten, block och andra hårda material. Alger och djur som lever på hårdbottnar är antingen permanent fastsittande på en plats eller har någon mekanism (organ) som gör att de kan suga eller på annat sätt hålla sig fast vid bottnen.

svTE hårdhet
svUPTE jonbyte
svFK Ett vatten betecknas som hårt när det innehåller stora mängder kalcium och magnesium. Hårt vatten ger problem med avlagringar och igensättningar av ledningar. För att göra ett hårt vatten mjukare behövs avhärdning, som görs genom s.k. jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner.

svTE hög ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status. 

svTE hög kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE hög kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man ska inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE Höga Kusten
svFK Höga Kusten ligger på södra Norrlands ostkust och sträcker sig från Härnösand till Örnsköldsvik. Den starkt kuperade kusten (nivåskillnader upp mot 300 meter från kustlinjen) möter här Bottenhavet, som format och formar landet som stiger ur havet. I Höga Kusten har den senaste istiden åstadkommit först en kraftig nedtryckning av jordskorpan och därefter världens största landhöjning när jordskopan fjädrar tillbaka. Landhöjningen och havets påverkan har format och formar landskapet. På inget annat ställe i världen kan man så tydligt och koncentrerat se effekterna av den fortfarande pågående landhöjningen. Höga Kusten har av FN:s organisation för utbildning, forskning och kultur (UNESCO) utsetts till världsarv på grund av områdets speciella landhöjningsgeologi.

svTE högmosse
svFK En högmosse har en central mossekupol som höjer sig över omgivningen.

svTE högsta kustlinjen
svBT HK
svDF den högsta nivå till vilken havet eller Östersjön i något av sina insjöstadier nått under eller efter den senaste istiden
svAN Högsta kustlinjen (HK) är således den gräns där de högsta belägna strandmärkena finns.

svTE höstblomning
svFK Många arter av planktonalger (växtplankton) blommar helt naturligt en gång på hösten. Detta kallas höstblomning.

svTE IBSFC
svFK Fiskerikommissionen för Östersjön.
enTE The International Baltic Sea Fishery Commission
enSYTE IBSFC

svTE ICES
svSYTE Internationella havsforskningsrådet
svFK Koordinerar och främjar marin forskning i Nordatlanten och de anslutande haven; Nordsjön och Östersjön. Medlemmarna i ICES representerar samtliga kuststater runt Nordatlanten och Östersjön. Därutöver finns forskare runt Medelhavet och Sydatlanten knutna till nätverket.
enTE The International Council for the Exploration of the Sea
enSYTE ICES

svTE IKEU
svSYTE integrerad kalkningseffektuppföljning

svTE IMO
svFK En mellanstatlig rådgivande sjöfartsorganisation med säte i London. Sorterar under FN och utgör internationell sjöfartsmyndighet.
enTE International Maritime Organization
enSYTE IMO

svTE Inmarsat
svFK Världens första globala mobila satellitkommunikationsoperatör och fortfarande den enda som kan erbjuda ett stort utbud av modern kommunikationsservice till maritima-, landmobila-, aeronautiska- samt andra användare. Etablerad cirka 1980. Använder satelliter i geostationär bana, dvs. i fasta positioner över jorden.

svTE Inmarsat C
svFK Ett satellitbaserat kommunikationssystem för mellanlagrad telex och data alternativt e-post.

svTE Inmarsat C-nummer
svFK Utgår från MMSI-numret varefter en unikt, nationsbundet, niosiffrigt nummer konstrueras och tilldelas, t.ex. en satellitföljare som utnyttjar Inmarsat C-teknologi (ungefär som abonnentnummer).
svRETE Inmarsat C

svTE interkalibreringsrutiner
svDF rutiner för att kontrollera att olika laboratoriers mätningar ger samma resultat vid t.ex. åldersläsning

svTE IRCS
enTE International Radio Call Sign
enSYTE IRCS

svTE IS
svSYTE innanför svensk baslinje
svFK Gammal fiskeloggboksterm som fortfarande är i bruk.

svTE IUU
svFK Internationell samlingsbeteckning för olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.
enTE illegal, unreported and unregulated fishing
enSYTE IUU

svTE katadroma arter
svDF fiskarter som vandrar från lekområden i havet till tillväxtområden i sötvatten
svEX Ål.
svRETE anadroma arter

svTE knop
svDF mått på ett fartygs hastighet
svRETE nautisk mil
svAN 1 knop = 1 nautisk mil per timme eller 1 distansminut per timme (~ 1,85 km/h).

svTE kryokonservering
svDF djupfrysning av mjölke

svTE Kustbevakningen
svBT KBV
svFK Kustbevakningen är en statlig myndighet som ansvarar för sjöövervakning och räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen sorterar under Försvarsdepartementet, Enheten för samordning av samhällets krisberedskap. Huvudkontoret är placerat i Karlskrona, men anställda på Kustbevakningen är utplacerade i olika delar av landet, bl.a. på HaV:s huvudkontor i Göteborg.

svTE kvot
svDF del av den totala tillåtna fångstmängden, TAC:n, som är knuten till exempelvis ett land eller en fartygsklass
svRETE TAC

svTE lagar
svFK Utfärdas av riksdag och publiceras i Svensk Författningssamling, SFS.
svRETE författning, förordningar, föreskrifter

svTE landstation
svSYTE LES
svFK En landstation tar emot eller sänder signaler till kommunikationssatelliter.
enTE land earth station
enSYTE LES

svTE latitud
svSYTE geografisk längd
svFK Anger en punkts läge i förhållande till ekvatorn och mäts på den meridian som går genom punkten. Den kan bli högst 90° och är nordlig (N/+) eller sydlig (S/&#x2212;), beroende på om punkten är belägen norr eller söder om ekvatorn.

svTE lekbiomassa
svSYTE lekbestånd
svBT SB
svDF den del av beståndet som uppnått könsmognad

svTE longitud
svSYTE geografisk bredd
svFK Anger en punkts läge i förhållande till nollmeridianen (som går genom Greenwich, London) och mäts på ekvatorn från nollmeridianen till den meridian som går genom punkten. Den kan bli högst 180° och är ostlig (O/+) eller västlig (V/&#x2212;), beroende på om punkten är belägen öster eller väster om nollmeridianen.

svTE M 74
svFK Laxsjukdom beroende på brist av ett B-vitamin (thiamin).

svTE makroalg
svUPTE grönalg
svDF alg som växer på bottnen och som kan ses med blotta ögat
svAN Makroalger kan vara gröna, röda eller bruna.

svTE makrobentos
svDF större bottenlevande organismer (synliga för blotta ögat)

svTE makrofytobentos
svDF större bottenlevande växter (alger och blomväxter)

svTE makrozoobentos
svDF större bottenlevande djur

svTE marin
ETYM Ordet kommer från latin och gammal franska (marin, marinus och mare = hav).
svFK Marin forskning handlar om studiet av de öppna haven, randhaven och dessas saltvattensmiljöer. Det används också för samma fenomen i brackvattensområden och miljöer.

svTE marin våtmark
svDF våtmarksområde vid kusten, som påverkas av salt eller bräckt vatten
svAN Till marina våtmarker och kustvåtmarker hör permanent grunda havsområden (mindre än sex meter djupa vid ebb), vilket inkluderar havsvikar och sund. Dit hör också havsområden med växtlighet under vattenytan, t.ex. tångskogar och sjögräsängar. Korallrev, klippiga stränder, sand- eller grusstränder (t.ex. sandrevlar, sandiga bukter och sanddyner) är andra exempel, liksom flodmynningsområden och deltan och områden av ler- eller sandbottnar i tidvattenzonen. Andra exempel på marina våtmarker och kustvåtmark er är marsklandsområden i brackvatten- eller saltvattenområden, skogsbevuxna områden i tidvattenzonen (t.ex. mangroveskogar eller sumpskogar) lagunområden längs kusten med en smal förbindelse med havet utanför, deltalaguner med sötvatten men belägna längs kusten, samt karstområden och andra underjordiska hydrologiska system.

svTE marinbiologi
svDF läran om livet i havet

svTE markinfiltration
svUPTE markbädd
svFK När vatten (nederbörd eller vatten från översvämmade vattendrag eller sjöar) sjunker ner i marken är det markinfiltration. Infiltration av avloppsvatten (från ett mindre antal personer) i markbäddar som består av jord är också en metod för avloppsvattenrening.

svTE markvatten
svUPTE markvätska
svUPTE markfuktighet
svDF vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan
svRETE grundvattenzon
svAN I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

svTE markvattenzon
svSYTE omättad zon
svDF markens omättade zon
svRETE markvatten

svTE MARPOL
svSYTE Internationell konvention om förhindrande av havsförorening från fartyg
svFK Syftet med konventionen är att avsiktliga och otillåtna utsläpp av olja, kemikalier, toalettavfall, fast avfall och luftföroreningar från fartyg till havs eller i hamn ska förebyggas och slutligen helt upphöra. Likaså ska utsläppen av olja och kemikalier i samband med olyckor minimeras. Konventionen omfattar utsläpp av föroreningar från fartygens normala drift liksom utsläpp som sker i samband med olyckor.
enTE International Convention for the Prevention of Marine Pollution from Ships (MARPOL 73/78)
enSYTE MARPOL

svTE marskland
svDF kustvåtmark som huvudsakligen återfinns i tidvattenzoner
svAN De bildas genom att slam avlagras upp till högvattennivån och bildas på låglänta kuster. Marsklandsområden är biologiskt mycket produktiva och därför värdefulla. De har ofta unika populationer av växter och djur. Marskområdena är också mycket viktiga fågelområden. Vadehavet (Waddenzee) längs den danska, tyska och nederländska Nordsjökusten är ett vidsträckt marklandsområde av internationell betydelse.

svTE maximal ekologisk potential
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svFK Status hos en kraftigt modifierad eller konstgjord vattenförekomst klassificerad efter vissa regler i direktivet. Bestämningen av ekologisk potential ska göras utifrån det som klassas som ”maximal ekologisk potential” för sådana vatten. Den maximala ekologiska potentialen är den högsta status som ett konstgjort eller kraftigt modifierat vatten kan uppnå sedan man vidtagit alla restaureringsåtgärder som överhuvudtaget är möjliga och genomförbara. Man ska sålunda ha gjort allt som är möjligt för att underlätta vattnets fria rörelser (undanröja vandringshinder) och för att förbättra livsmiljöerna i fråga om både kvalitet och kvantitet.

svTE meander
svUPTE meandring
svUPTE meanderlopp
svUPTE korvsjö
svFK Lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, s.k. meandrar. Meanderlopp är mycket spektakulära former i älvlandskap. På grund av processerna i meanderlopp bildas typiska former, såsom erosionsbranter i vattendragets yttersvängar och älvvallar i innersvängarna. Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö.

svTE mekanisk rening
svFK Mekanisk rening av avloppsvatten sker vanligtvis i reningsverkets sedimentationsbassäng. Partiklar faller till botten och bildar ett slamlager. En enklare form för mekanisk behandling kan ske om vattnet får passera genom ett galler, en sil eller någon annan typ av grovt filter som kan fånga stora partiklar och föremål.
svRETE biologisk rening

svTE meltalimnion
svDF språngskikt (mellan vattenmassor av olika täthet) i en sjö

svTE meridian
svDF båge eller storcirkel genom de geografiska polerna på jorden
svRETE latitud, longitud
svAN Utgångsmeridianenen för räkning av longitud (längdgrader) är nollmeridianen genom observatoriet i Greenwich i södra London. Utgångsmeridianenen för räkning av latitud (breddgrader) är ekvatorn.

svTE mikroalger
svFK Mikroskopiska alger.
svRETE fytoplankton

svTE mikrobentos
svDF mikroskopiska bottenlevande organismer

svTE mikrofytobentos
svDF mikroskopiska bottenlevande alger

svTE mikrosil
svDF finmaskig sil som vattnet får rinna igenom, och där algerna fastnar
svAN Om ytvatten som används som råvatten för beredning av dricksvatten innehåller för mycket alger silar man bort algerna innan vattenreningen börjar.

svTE mikrozoobentos
svDF mikroskopiska bottenlevande djur

svTE miljöatlas
svDF miljöhandbok där länsstyrelsen anger vilken skyddsstatus olika områden har, skyddsmotiv för områden med särskilt skydd, känslighetsklass beroende på årstid samt anvisningar om hur miljöskador ska förebyggas eller åtgärdas
svAN Varje länsstyrelse ska också, inom ramen för sitt miljöskyddsansvar, utarbeta en miljöatlas för sitt område.

svTE miljöbalken
svFK Miljöbalken, som trädde i kraft 1999, är den svenska ramlag som syftar till att främja en hållbar utveckling och till att modernisera och uppdatera svensk miljölagstiftning i enlighet med de förändringar som skett under de senaste årtiondena. Regler från femton gamla miljölagar infogades i den nya miljöbalken. Balken tar även sin utgångspunkt i ett antal av de grundläggande principer som nu genomsyrar det internationella arbetet om miljö och naturresursanvändning. Till dessa allmänna hänsynsregler hör bl.a. försiktighetsprincipen, principen om att förorenaren ska betala, produktvalsprincipen samt principer om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamhet och åtgärder. Enligt miljöbalken har den som driver verksamhet eller vidtar åtgärder skyldighet att skaffa sig kunskaper om ingreppens miljöeffekter.
svRETE försiktighetsprincipen

svTE miljögift
svFK Begreppet miljögift omfattar främst långlivade organiska ämnen (POP:er), en grupp ämnen som är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga. Också vissa metaller (tungmetaller) räknas in bland miljögifterna, eftersom inte heller dessa metaller, som är grundämnen, bryts ner i levande organismer utan vandrar vidare i näringskedjan från bytesdjur till rovdjur.

svTE miljöhandlingsprogram
svFK Termen miljöhandlingsprogram används allmänt om handlingsprogram som är inriktade på att åtgärda vissa miljöproblem, lokalt, nationellt, regionalt eller globalt. Inom EU utarbetar kommissionen förslag till miljöhandlingsprogram för hela unionen. Förslaget behandlas och antas sedan på samma sätt som andra rättsakter på EU-nivå. Miljöhandlingsprogrammen blir därmed rättsligt bindande för länderna. Det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som nu gäller fram till 2010, antogs 2002 och är fastlagt i ett rättsligt bindande beslut. EU:s miljöhandlingsprogram innehåller principer, målsättningar och prioriteringar. I den mån det förutsätts ny lagstiftning för att förverkliga programmen kan man säga att programmen bidrar till att driva på EU:s gemensamma miljölagstiftning.

svTE miljökonsekvensbeskrivning
svSYTE MKB
svFK Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är att ta reda på och beskriva såväl direkta som indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan få för miljön och människors hälsa. Det är effekter som direkt kan påverka mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö, människor, djur och växter och har betydelse för hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt. En MKB ska bidra till ett så bra beslutsunderlag som möjligt från miljö- och hälsosynpunkt. En MKB ska upprättas av den som ska genomföra en verksamhet eller uppföra en anläggning. En MKB ska upprättas för verksamheter eller projekt som är tillståndspliktiga verksamheter.

svTE miljökvalitetsmål
svFK Ett delvis nytt sätt att arbeta introducerades när riksdagen 1999 antog 15 nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen är uttryck för den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Syftet med miljömålsarbetet är att komma fram till ett tillstånd som främjar människors hälsa, värnar den biologiska mångfalden och naturmiljön, tar till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena, bevarar ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga samt tryggar en god hushållning med naturresurserna Miljömålen ska nås inom tidsrymden av en generation och varje mål är konkretiserat i ett antal delmål.

svTE miljökvalitetsnorm
svFK En miljökvalitetsnorm kan anges som en viss halt av ett ämne, eller som ett värde, eller beskrivas i ord. Normen kan utfärdas för kemiska ämnen (tillämpligt på vatten och luft), i vissa fall för levande organismer vars tillstånd signalerar hur det står till i miljön (bioindikatorer; tillämpligt bara på vattenmiljöer), för effekter av buller, ljus eller strålning samt flöden eller nivåer (tillämpligt på vatten). Miljökvalitetsnormer kan utformas på olika sätt (se 2 § 5 kap. miljöbalken), men i normalfallet rör det sig om bindande gränser för miljötillstånd vilka inte får överträdas efter ett visst datum. I vissa fall används miljökvalitetsnormer i betydelsen av riktvärden och är då ett värde som inte bör överskridas eller underskridas.

svTE miljömål
svDF mål som sätts upp för vatten, dvs. att alla ytvatten inom EU ska uppnå god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska uppnå god kvantitativ och kemisk status
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE miljökvalitetsmål

svTE miljöövervakning
svFK Med hjälp av miljöövervakning ska man kunna beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, få fram underlag för åtgärder, följa upp beslutade åtgärder, få fram underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan. Miljöövervakningsdata utgör en väsentlig del av underlaget för officiell statistik och för internationell rapportering samt används för att utveckla och följa upp miljökvalitetsmål och indikatorer.

svTE millenniemål
svSYTE millennieutvecklingsmål
svUPTE Millenniedeklarationen
svFK Inför det nya årtusendet anordnade FN:s generalförsamling år 2000 ett särskilt toppmöte om fattigdomen i världen. Där antogs Millenniedeklarationen med ett antal s.k. millennieutvecklingsmål, som är milstolpar som världens länder ska nå till år 2015. Det övergripande millenniemålet är att fram till år 2015 halvera den andel människor i världen som lever i absolut fattigdom och hunger. Ett av delmålen är att halvera andelen människor i världen som saknar rent dricksvatten.

svTE mineralisering
svDF omvandling till ammonium och fosfat av näringsämnen bundna till organiskt material

svTE mitokondrie
svDF cellorganell som ansvarar för cellandningen

svTE mjukbotten
svFK Mjuka bottnar eller substrat i sjöar och havsområden består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Cirka 98 procent av alla havsbottnar i oceanerna är mjukbottnar. Förenklat kan sediment på mjuka bottnar vara av två olika typer. Den ena typen är sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut i havet via floder, markavrinning eller via andra processer. Den andra typen är resterna av marina orgasmer och annat organiskt material som producerats i havet eller i floder som rinner ut i havet.

svTE MMSI
svFK Ett unikt, nationsbundet, niosiffrigt nummer som ges till en satellitföljare.
svRETE terminal
enTE Maritime Mobile Service Identity
enSYTE MMSI

svTE modifierat vatten
svFK Ett modifierat vatten har genomgått fysiska förändringar orsakade av mänsklig verksamhet och därmed på ett väsentligt sätt har ändrat karaktär. Modifierade vatten är således vattenområden och vattenmiljöer som människan förändrat för att man velat nyttja dem på ett speciellt sätt, för ett speciellt ändamål.

svTE mosse
svDF torvbildande våtmark
svRETE myr
svAN En mosse är en typ av myr (myrar delas in i mossar, kärr och blandmyrar). Utmärkande för mossar är att de har näringsfattiga förhållandena och därför artfattig, ofta risdominerad växtlighet. Mossar får sitt vatten enbart från nederbörden och därför kan vattnet inte berikas med näring genom att först passera genom jord. Vattnet i mossar är alltså naturligt näringsfattigt och därtill mycket surt.

svTE MSC
svFK En internationell organisation som certifierar hållbart fiske.
enTE Marine Stewardship Council
enSYTE MSC

svTE MSY
svFK Maximalt hållbar avkastning.
enTE maximum sustainable yield
enSYTE MSY

svTE myr
svDF torvbildande våtmark, som inte väsentligt påverkas av sjövatten, havsvatten eller vatten från vattendrag
svRETE mosse
svAN I stället får myrarna sitt vatten från nederbörd eller avrinning från omgivande mark. Myrar i Sverige delas in i tre klasser: mossar, kärr och blandmyrar.

svTE mysid
svFK Pungräka.

svTE målart
svDF art som man riktar sitt fiske efter

svTE måttlig ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status  innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög ekologisk status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE måttlig kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE måttlig kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man ska inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE NAFO
svSYTE Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen
enTE Northwest Atlantic Fisheries Organization
enSYTE NAFO

svTE NASCO
svSYTE Organisationen för bevarande av atlantlaxen
enTE North Atlantic Salmon Conservation Organization
enSYTE NASCO

svTE kransalgssjö
svUPTE natesjö
svFK En kransalgssjö är en grund, rätt näringsfattig sjö i kalkrikt område. Den utmärks av att kransalger (Chara-arter) breder ut sig, ofta heltäckande, på sjöns mjuka botten. Om en sådan sjö tillförs mycket näringsämnen och göds konkurreras kransalgerna ut av andra växter, särskilt nate. Då övergår en kransalgssjö till att bli en natesjö.

svTE nautisk mil
svBT M
svSYTE distansminut
svSYTE sjömil
svSYTE bågminut
svFK Längdmått: 1852 meter. Definitionen på metern var ursprungligen 1/10 000.000 av avståndet mellan ekvatorn och en av polerna och eftersom vinkeln där emellan delas upp i 90 grader som i sin tur delas upp i 60 minuter är längden på en distansminut 10 000.000/90/60 = 1 851,8518 meter. Notera dock att eftersom jorden är något tillplattad vid polerna så är distansminuten inte exakt lika lång på olika ställen efter meridianen.

svTE NEAFC
svSYTE Nordostatlantiska fiskerikommissionen
enTE North East Atlantic Fisheries Commission
enSYTE NEAFC

svTE nedbrytning
svFK Dött organiskt material (djur och växter) på land, och dött organiskt material som inte konsumeras av djurplankton eller större djur i vattenmassan, bryts ner. I vattenmiljöer inträffar detta i vattenmassan eller efter det att materialet fallit ner på bottnen. Bakterier, bakterieätande organismer och svampar är de mikroorganismer som sköter nedbrytningen, en process som kräver syre. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet och återcirkuleras till ekosystemet i för växterna tillgänglig form.

svTE nederbörd
svDF regn, snö och hagel
RIFR Extensionell definition!/HNI

svTE NGO
svDF obundna frivilliga intresseorganisationer
svEX Världsnaturfonden WWF, Greenpeace och Svenska Naturskyddsföreningen.
enTE non governmental organisation
enSYTE NGO

svTE nipa
svFK Om det förekommer aktiv erosion i finkornigt material i en terrassbrant kallas branten för nipa. Det är ett typiskt inslag i norrländska älvdalar.

svTE nitrat
svFK Kväve, fosfor och kisel är mycket viktiga näringsämnena för växter. Om växter ska kunna använda näringsämnena i sin fotosyntes måste de finnas tillgängliga i rätt kemisk form. Kväve är detta tillgängligt för växterna om det förekommer som nitratjoner eller ammoniumjoner.

svTE Nitratdirektivet
svFK EG-direktivet om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (Nitratdirektivet), 91/676/EEG.

svTE nitrifikation
svDF omvandling av ammoniak till nitrit och därefter till nitrat
svRETE mineralisering, nitrat
svAN Det första steget i nedbrytningen av organiskt material, då den omvandling då näringsämnen frigörs i form av ammoniumjoner och växttillgängliga fosfatjoner (även koldioxid frigörs) kallas mineralisering. I nästa steg, som kallas nitrifikation, omvandlas ammoniumjonerna först till nitritjoner och slutligen till nitratjoner. Detta kan endast ske om det finns syre tillgängligt.

svTE nitrit
svFK Den kemiska form som kväve omvandlas till i processen nitrifikation.
svRETE nitrifikation

svTE NORS
svSYTE Nationellt Register för Sjöprovfisken
svFK Databas för alla nationella provfisken i sjöar.

svTE notblomstersjö
svFK En näringsfattig sjö med klart vatten och mager hårdbotten kan präglas av stor förekomst av notblomster. När notblomster bildar bestånd med blomsterställningar ovanför vattenytan kallas sjön för notblomstersjö.

svTE näringsämne
svFK En av de viktiga komponenterna i gröna växters fotosyntes. Kväve och fosfor är viktiga näringsämnen för växter. För alger kan också kisel vara ett mycket viktigt näringsämne. I fotosyntesprocessen behöver de gröna växterna, inklusive alger, klorofyll, solljus, koldioxid och näringsämnen för att producera biomassa och syre. Många andra kemiska grundämnen som svavel, järn och molybden (mikronäringsämnen), behövs också, men kan inte fungera som tillväxtbegränsande ämnen på samma sätt som de tre de övriga.

svTE näringsämnesbegränsning
svUPTE närsalt
svFK Eftersom kväve och fosfor är så viktiga (essentiella näringsämnen) talar man om kväve- respektive fosforbegränsning i sjöar och hav. Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av dessa ämnen i vattnet i en för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt för algarterna i fråga. Dessutom måste näringsämnena finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar algtillväxten.

svTE oceanografi
svDF läran om vattnets rörelser och förekomst i haven

svTE OECD
svSYTE Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
svFK Internationellt organ med syfte att förbättra människors sociala och ekonomiska omständigheter utifrån ett globalt perspektiv.
enTE Organisation for Economic Co-operation and Development
enSYTE OECD

svTE olagligt oljeutsläpp
svFK Ett oljeutsläpp till havs eller i en sjö är olagligt om det görs av fartyg under gång i strid mot gällande regler (t.ex. internationella konventioner om förorening av fartyg). Huvuddelen, men inte alla, av de s.k. operationella oljeutsläpp som görs är olagliga och sker för att man på fartyget enkelt och kostnadsfritt ska bli av med oljerester, trots att det finns strikta regler om hur detta ska gå till så att inte miljön äventyras.
svRETE operationellt utsläpp

svTE oligotrof
svDF näringsfattig
svRETE eutrof
svAN Motsatsen är näringsrik (eutrof).

svTE oljebekämpning
svDF åtgärder som vidtas för att bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen

svTE oljeskadeskydd
svDF åtgärder som vidtas för att förebygga respektive bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen

svTE omsättningstid
svDF tid det tar för vattnet i en sjö eller ett havsområde att helt bytas ut

svTE operationellt utsläpp
svDF oljeutsläpp som görs från fartyg eller oljeplattform till havs vid normal drift
svAN Operationella utsläpp kan bestå av förorenat ballastvatten, sköljvatten från tankrengöring, slagvatten från maskinrum och kölar, samt oljerester från tankar.

svTE operativ övervakning
svFK Övervakning enligt Vattendirektivet ska ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning  i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Operativ övervakning syftar till att beskriva vilken status de vatten har som inte uppnår målen för god vattenkvalitet, eller där det finns risk för att målen inte uppnås. Denna typ av övervakning ska även göras av vatten där det förekommer utsläpp av de prioriterade föroreningar som finns med i direktivets Bilaga X. Denna övervakningsform liknar den nuvarande svenska recipientkontrollen för ytvatten, men kommer att gå längre. Vid operativ övervakning ska mätningarna gälla den eller de biologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för den påverkan som vattnet utsätts för. Även förorenande ämnen ska mätas, liksom de hydromorfologiska parametrar som bedöms vara viktigast när det gäller påverkan på vattnets kvalitet.

svTE organiskt material
svFK Organiskt material innehåller kol (till skillnad från oorganiskt material som berggrund och metaller). Alla levande organismer har kol i sina vävnader, vilket utgör det organiska materialet. Termen organiskt material används sammanfattande om levande och döda organismer på land, i luften eller i vatten.
svRETE humus

svTE OSPAR
svSYTE Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten
svFK Enligt OSPAR-konventionen ska staterna ”vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening, samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda havsområdet mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet, i syfte att värna om människors hälsa och bevara de marina ekosystemen samt återupprätta havsområden som utsatts för skadlig påverkan”. Förkortningen OSPAR kommer från OS (Oslo) och PAR (Paris). Den nuvarande konventionen ersatte 1992 Oslokonventionen och Pariskonventionen, de tidigare två avtalen för miljön i Nordostatlanten.
enTE Convention for the Protection of the Marine Environment of the North-East Atlantic
enSYTE OSPAR

svTE otillfredsställande ekologisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet -- som motsvarar hög ekologisk status -- för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer -- måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE otillfredsställande kemisk status
svFK Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna ska ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten ska ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE otillfredsställande kvantitativ status
svFK För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man ska inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, dvs. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under ”god status” är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

svTE otolit
svFK Fiskar har hörselstenar, otoliter, i innerörat. Med hjälp av otoliter kan man bl.a. åldersbestämma fisk.
svRETE otolitkemi

svTE otolitkemi
svFK I otolitkemi studerar man den kemiska sammansättningen av fiskars hörselstenar och kan dra vissa slutsatser om bl.a. tillväxtområden. Metoden används framgångsrikt i t.ex. studier av ål.
svRETE otolit

svTE PAH
svSYTE PAH-ämnen
svSYTE polycykliska aromatiska kolväten
svFK PAH:er omfattar några hundra petroleumkolväten och är naturliga beståndsdelar i olja. När fossila bränslen förbränns, särskilt i liten skala, så bildas PAH-ämnen (ofullständigt förbrända kolväten) och kommer ut i luften eller i vatten. PAH:er kommer från förbränning i små anläggningar, från bilavgaser men också från naturliga fenomen som skogsbränder. 

svTE panmiktisk
svFK En population där alla individer kan röra sig fritt och para sig med alla andra; typexempel är den europeiska ålen som har ett reproduktionsområde, Sargassohavet, och alla ålar som befinner sig i området kan i princip para sig med varandra.

svTE parfiske
svFK När två fiskefartyg fiskar tillsammans med ett gemensamt fångstredskap.

svTE PCB
svSYTE PCB-ämnen
svSYTE polyklorerade bifenyler
svFK PCB är ett samlingsnamn på en grupp ämnen som omfattar ca 200 olika polyklorerade bifenyler. De är en grupp svårnedbrytbara (persistenta), klorerade organiska ämnen som ansamlas i levande organismer. PCB-ämnen är enkelt uttryckt oljor med olika tekniska användningsområden.

svTE PGU
svSYTE EU:s samstämmighetspolitik för global utveckling
svFK Politik för global utveckling, samstämmighetspolitik som beslutats av riksdagen, har som mål att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Sveriges politik för global utveckling handlar om gränsöverskridande frågor som får internationella effekter.
enTE Policy Coherence for Development
enSYTE PCD

svTE pelagen
svSYTE pelagialen
svSYTE pelagiska zonen
svDF den fria vattenmassan i en stor sjö eller ett havsområde och livet i denna vattenmassa

svTE pelagisk
svDF som rör pelagen, t.ex. pelagisk fisk
svRETE pelagen

svTE pelagisk art
svDF art som lever i öppet hav
svEX Sill och makrill.
svRETE pelagen

svTE pelagiskt redskap
svDF redskap som fångar pelagiska arter, t.ex. flyttrål
svRETE pelagisk art

svTE perenn
svDF flerårig
svRETE annuell
svAN Perenna växter övervintrar och återkommer, till skillnad från ettåriga (annuella) växter, flera år i rad.

svTE perkolation
svDF vattnets långsamma rörelse genom lager av vattenmättat, poröst material
svAN När vatten transporteras (silar ner genom) jord eller berg.

svTE persistent
svFK Stabil och därmed långlivad. Ett persistent ämne är svårnedbrytbart (organiska miljögifter) eller onedbrytbart (metaller).

svTE persistent organiskt ämne
svSYTE POP
svFK Långlivad (persistent), stabil organisk förening, långlivat organiskt ämne. Ämnen som blir miljögifter genom långsiktig verkan genom anrikning, bioackumulering  och biomagnifikation tillhör de stabila, långlivade föreningarna.
enTE persistent organic pollutant
enSYTE POP

svTE pesticid
svFK Kemiskt bekämpningsmedel.

svTE pH-värde
svDF mått på halten vätejoner i en lösning
svAN En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, vid pH lägre än 7 är lösningen sur.

svTE plankton
svDF små växter (alger) och djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager
svRETE fytoplankton, zooplankton
svAN Algerna kallas för växtplankton, fytoplankton eller planktonalger, medan de små fritt flytande djuren kallas för zooplankton eller djurplankton. Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur. Planktonorganismer som inte äts upp dör och faller till bottnen, där de i normala fall antingen äts upp av bottenlevande djur (som lever i eller på bottnen) eller bryts ner.

svTE planktonisk
svDF som flyter fritt i vattnet

svTE polling
svDF elektroniskt initierande från FMC av en form av automatisk rapport från, i detta fall, en satellitföljare. Görs initieringen ”utan text” erhålls en triggning t.ex. frågan ”Var är du?”, ”med text” går det att  få till stånd t.ex. ändringar av satellitföljarens rapporteringsfrekvens.
svRETE FMC

svTE POPs-konventionen
svSYTE Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar
svFK Konventionen är ett globalt avtal som syftar till att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar.
enTE Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants, POPs

svTE porositet
svDF porvolymens andel av den totala jordvolymen
svAN Det är alltså hålrummens andel av den totala volymen.

svTE predation
svDF jakt efter föda

svTE predator
svDF rovdjur av alla arter

svTE primär skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En primär skyddszon ska avgränsas så att rinntiden i en sjö/ett vattendrag medger att en olyckshändelse (som kan leda till vattenförorening) hinner upptäckas och åtgärder vidtas innan föroreningen når vattentäktszonen.

svTE primärproduktion
svSA i vattenmiljö
svFK När alger och andra vattenlevande växter fotosyntetiserar och delar sig. Primärproduktion är den första byggstenen i den näringsväven.

svTE prioriterat ämne
svSYTE prioriterat farligt ämne
svFK I Vattendirektivet finns en förteckning över 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper (föroreningar), varav 11 identifierats som prioriterade farliga ämnen. För de ämnen som nu finns med på listan föreslås åtgärder för att minska eller fasa ut utsläppen av ämnena och utarbeta gemensamma kvalitetsstandarder (den svenska benämningen på dessa ”quality standards” är ännu inte helt klar). Bedömningen om ett vatten uppnår god kemisk status bygger mycket på förekomst av dessa prioriterade ämnen.

svTE produktionsvatten
svUPTE injektionsvatten
svDF vatten som naturligt finns i en oljekälla samt s.k. injektionsvatten som ibland används för att transportera råoljan till borrhålet när oljan inte kan utvinnas under självtryck

svTE PSSA
svFK En skyddsklassning av särskilt känsliga havsområden, som görs inom ramen för MARPOL-konventionen. För att kunna klassas som ett särskilt känsligt havsområde måste ett område uppfylla tre villkor: Området måste bevisligen vara av ekologisk, social, kulturell, ekonomisk samt vetenskaplig betydelse, internationell sjöfart kan skada området och lämpliga skyddsåtgärder ska kunna vidtas inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) arbete. Östersjöområdet fick våren 2004 klassningen PSSA.
svRETE MARPOL
enTE Particular Sensitive Sea Area
enSYTE PSSA

svTE psu
svUPTE tillämpad salthaltsenhet
svFK Salthalten i vatten uttrycks i enheten psu eller i promille (tusendelar).
enTE practical salinity unit
enSYTE PSU

svTE punktkälla
svUPTE diffus källa
svFK En föroreningskälla är ursprunget till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter. Man skiljer mellan mänskliga (antropogena) och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor, samt mellan landbaserade och havsbaserade källor. En punktkälla kan vara såväl stationär som rörlig. Man kan säga att punktkällor har något slags konstruerat utsläpp som t.ex. ett avloppsrör eller en skorsten. De kan vara klart urskiljbara -- en fabrik, ett kraftverk, ett reningsverk, ett industrikomplex, ett fordon -- och föremål för särskilda villkor för sin verksamhet. Man kan, åtminstone rent teoretiskt, stänga en punktkälla från en dag till nästa. Till skillnad från punktkällor så är de diffusa källorna mycket svårare att avgränsa och åtgärda. En diffus föroreningskälla kan vara en jord som på grund av naturliga processer fortsätter att läcka näringsämnen i årtionden trots att inga nya gödselmedel tillförs. Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen som fortfarande sker från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc. Åtgärder för att motverka utsläpp från diffusa källor måste inriktas på de sätt på vilka olika ämnen hanteras inom jord- och skogsbruk, transporter, energiproduktion och avfallshantering etc.

svTE pyknoklin
ETYM Kommer av ordet pyknos = täthet.
svDF gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika täthet (beroende på olika salthalt eller temperatur)
svAN Det kan vara ett salthaltssprångskikt, ett mera permanent gränsskikt mellan vattenlager med olika salthalt, eller ett temperatursprångskikt ett mera säsongsberoende gränsskikt mellan vattenlager med olika temperaturer.

svTE påväxtorganism
svDF alger och djur som fäster vid fasta ytor, t.ex. båtskrov, hamnkonstruktioner och anläggningar för odling av fisk och skaldjur
svEX Ett exempel i Östersjön är havstulpaner, som växer på båtskrov.

svTE påväxtmedel
svSYTE antifoulingmedel
svDF medel som används för att hindra påväxt
svRETE antifouling, TBT
svAN Metallorganiska föreningar, som innehåller både kol och metaller, och då särskilt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) är ett stort problem i vattenmiljö. TBT har använts som bekämpningsmedel i bottenfärger för att skydda fartyg och hamnkonstruktioner, liksom anläggningar och redskap för vattenbruk och fiske, från påväxt av alger och djur. Tennorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.

svTE RAC
svFK Regionala rådgivande nämnder, som har inrättats av EU. Det finns sju RAC:er för olika havsområden (2009).
enTE regional advicatory council
enSYTE RAC

svTE Ramdirektivet
svFK Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Det finns emellertid fler Ramdirektiv inom EG-rätten (EU:s lagstiftning) så det kan vara något missvisande att bara säga ”Ramdirektivet”.

svTE Vattendirektivet
svSYTE Ramdirektivet för vatten
svFK Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna ska arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och ska vara genomfört i medlemsländerna år 2015.

svTE recipient
svDF vattenområde som används som mottagare av orenat eller renat avloppsvatten eller dagvatten

svTE recipientkontroll
svSYTE samordnad recipientkontroll
svDF kontroll som görs för att belysa miljöfarliga verksamheters verkningar i miljön, framför allt i ytvatten
svAN Den s.k. samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna miljöövervakning till ett samordnat recipientkontrollprogram. Systemet med recipientkontroll byggdes upp innan man började inse betydelsen av att se belastningen på vatten i ett avrinningsområdesperspektiv. När man kontrollerar kvaliteten på vatten bör det finnas god kunskap om vilka föroreningskällor som finns på land, i avrinningsområdet, och vilka förändringar som sker i belastningen från dessa källor. Eftersom det saknas en sådan koppling i dagens recipientkontroll har denna övervakning vissa brister som stöd för studier av orsak och verkan.

svTE referensförhållande
svDF tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga verksamheter
svAN Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, dvs. ett vatten i nästan ”naturtillstånd”.

svTE regleringsmagasin
svDF uppdämd vattendragssträcka eller sjö, där vatten förvaras för att användas i vattenkraftverk för kraftproduktion

svTE rekrytering
svDF det årliga tillskottet av ungfisk till det fiskbara fiskbeståndet
svAN Den ålder vid vilken en årsklass rekryteras till fisket varierar från bestånd till bestånd.

svTE rekryteringsmodell
svDF modell som används för att uppskatta den kvantitet ung fisk som årligen tillkommer i beståndet
svRETE rekrytering

svTE reningsverk
svDF anläggning som på olika sätt behandlar avloppsvatten och dagvatten för att rena det från olika föroreningar så att det renade vattnet kan släppas ut i en mottagande sjö eller vattendrag (recipient) och avloppsslammet ska kunna användas som t.ex. gödningsmedel i odling

svTE restvatten
svDF behandlat avloppsvatten (”renat avloppsvatten”)
svRETE recipient
svAN Det renade avloppsvatten som släpps ut i en recipient.

svTE RFB
svFK En grupp av stater eller organisationer som är parter i internationell fiskeriförvaltning.
enTE regional fishery bodies
enSYTE RFB

svTE rinnande vatten
svUPTE lotisk miljö
svUPTE lentisk miljö
svFK Bäckar, åar, floder och älvar (lotiska miljöer) till skillnad från sjöar och dammar (lentiska miljöer).

svTE rotzonsanläggning
svDF ytlig markbädd som används för att rena avloppsvatten
svAN Ytan är bevuxen med växter, huvudsakligen vass, och reningen sker i växternas rotzon (växterna tar upp näringsämnen ur avloppsvattnet).

svTE RT-38
svFK Rikets koordinatsystem 1938, baserad på den andra rikstrianguleringen. Ett s.k. geodetiskt datum.
svRETE geodetiskt datum

svTE RT-90
svFK Rikets koordinatsystem 1990, baserad på den tredje rikstrianguleringen (1967--1982). Ett s.k. geodetiskt datum.
svRETE geodetiskt datum

svTE råvatten
svDF obehandlat grund- eller ytvatten avsett för dricksvattenframställning

svTE rörspetsbrunn
svFK En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg)  borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Rörspetsbrunnen består av ett rör med en perforerad spets i botten som slås ner i vattenförande jordlager, vanligen sand och grus. Rörspetsbrunnen är endast lämplig när grundvattenytan inte ligger djupare än 5--6 m under markytan eftersom det är svårt att hämta upp vatten när sugpump är det enda pumpalternativet.

svTE rötning
svFK Avloppsslam från reningsverk måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering och avvattning). Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket minskar risken för att det ska lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan (biogas) och koldioxid.
svRETE biogas

svTE rötslam
svDF slam som behandlats genom rötning
svRETE rötning

svTE sakägare
svDF person som i juridisk mening är berörd av en särskild fråga
svAN Om det inom ramen för ett åtgärdsprogram för förbättrad miljökvalitet ställs krav på att en person eller ett företag eller en markägare eller liknande vidtar vissa åtgärder är personen/företaget/markägare att betrakta som sakägare.

svTE salthalt
svSYTE salinitet
svFK Vatten i hav, sjöar och vattendrag innehåller salter, främst natriumklorid (NaCl) men också mindre mängder svavel, magnesium, kalcium och kalium. Ju mera salt, desto saltare och mer ”marint” är vattnet. Saltalten uttrycks i psu (practical salinity unit, ”tillämpad salthaltsenhet”) eller i promille (tusendelar). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning (evaporation). Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har en salthalt under 1--2 psu. Östersjön är världens nästa största brackvattenhav, bara Svarta havet är större. Brackvattensförhållanden finner man också i flodmynningsområden (estuarier) och i andra områden där saltare vatten möter utflöden från floder.
svRETE psu

svTE salthaltsgradient
svFK Det finns en markant salthaltsgradient i haven runt Sverige, dels från de nästan oceaniska förhållandena i norra Kattegatt (hög salthalt i både ytvatten och bottenvatten) till förhållandena i norra Bottenviken med nästan sötvattenförhållanden i ytvattnet och låg salthalt i bottenvattnet, dels inom Östersjön, från Kattegatt i sydväst till Bottenviken i norr. Gradient är termen som anger hur storheten salthalt förändras i rummet (haven runt Sverige, där de ingående havsområdena har kontakt med varandra och det sker ett utbyte av vatten).

svTE salthaltssprångskikt
svSYTE haloklin
svDF en mer eller mindre permanent barriär som bildas mellan vattenmassor med olika salthalt (salinitet)
svRETE salthalt, temperatursprångskikt
svAN Vatten med hög och låg salthalt, liksom varmt och kallt vatten, kan på grund av skillnaderna i täthet bilda olika lager i samma område -- stratifiering eller skiktning. Ju saltare ett vatten är, desto större täthet har det och desto ”tyngre” är det. Kallare vatten är också tyngre än varmare vatten med samma salthalt. Varmare och mindre salt vatten ”flyter ovanpå” kallare och saltare vatten.

svTE saltsjö
svDF sjö vars vatten har en salthalt på minst tre psu
svRETE psu
svAN Den övre gränsen kan dock gå mycket högt och vara i nivå med salthalten i världshavet. Det finns också saltsjöar som har en saltvattensdel och en sötvattensdel. Typiskt för saltsjöar är att de inte har något eller har ett mycket litet utflöde. De salter som är lösta i det tillrinnande vattnet koncentreras därför genom avdunstningen. Följaktligen är saltsjöar vanligast i ökenområden, där avdunstningen är hög.

svTE Saltsjön
svFK En fjärd i Stockholms inre hamn, mellan Lilla Värtan och Strömmen. Genom Norrström strömmar Mälarens vatten till den saltare Saltsjön.

svTE saltvatten
svFK Vatten betraktas som saltvatten så snart det innehåller så stora mängder salter att det inte är tjänligt som dricksvatten. Den gränsen går redan vid en salthalt av 0,5 psu (tidigare uttryckt som promille). Oceanernas vatten har en salthalt på i genomsnitt 35 psu, varierande emellan 33 och 38 psu (kan vara ännu högre) beroende på tillflöde och avdunstning. Vatten med en salthalt under 30 psu betecknas som brackvatten. Färskvatten har alltså en salthalt under 0,5 psu.
svRETE psu

svTE saltvatteninträngning
svFK Saltvatteninträngning i grundvattenakviferer är ett stort problem i många kustområden i världen, inklusive i Östersjön. När man i kustzonen har så stora vattenuttag att grundvattennivå sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget hålls saltvatten från havet inte tillbaka utan tränger in i grundvattenförande skikt. När detta väl har hänt kan grundvattnet förbli förorenat av salt under lång tid framåt. Saltvatten kan också tränga in i brunnar nära kusten vid översvämningar.
svRETE grundvattenakvifer

svTE saltvattensinflöde
svFK Om det inte vore för de ständiga vanligtvis små inflödena av saltvatten som förekommer under hela året genom Stora Bält, Lilla Bält och Öresund skulle Östersjön redan för många år sedan ha förvandlats till en gigantisk sötvattensjö. Saltvatteninflöden -- periodiska och mycket viktiga inflöden från Skagerrak och Nordsjön av salt, syrerikt vatten med hög täthet (som gör detta vatten tyngre än brackvattnet) -- är undantaget från den dominerande färskvattentillförseln. Större inflöden då vattnet även i de djupaste bassängerna i Östersjön byts ut, kan bara äga rum under mycket speciella väderförhållanden, under senhöstar och vintermånader då mycket starka stormvindar kan skapas i lågtrycksområden. Detta sker emellertid mycket sällan, vanligen med tiotals års mellanrum.

svTE sanitet
svFK Ett samlingsbegrepp för anordningar (toaletter, handfat, dusch, bad, vatten in och avlopp ut) och utrymmen som ger förutsättningar för att kunna sköta sin personliga hygien och utföra sina behov på ett regelbundet och icke hälsofarligt sätt. ”Vatten och sanitet” står för tekniska anordningar och förutsättningar för tillgång till hälsosäkert vatten, möjlighet att sköta sin personliga hygien samt tekniska anordningar för ett hälsosäkert omhändertagande av avloppsvattnet.

svTE sankmark
svFK Vattendränkt mark.

svTE lugnvatten
svSYTE sel
svDF lugnflytande vatten (lugnvattet) i en älv
seTE savon

svTE SEAFDEC
svFK Sydostasiatiskt fiskeriutvecklingscenter, en mellanstatlig organisation för hållbart fiske i regionen som bildades 1967. Medlemsstaterna är Brunei, Burma, Filippinerna, Indonesien, Japan, Kambodja, Laos, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam.
enTE South East Asian Fisheries Development Center
enSYTE SEAFDEC

svTE sediment
svDF material som bildar en mjuk sjö- eller havsbotten
svRETE mjukbotten

svTE sedimentation
svFK Då organiskt material i vattnet (döda växter och djur), liksom humusämnen och oorganiskt material (sand, grus, lerpartiklar etc.) som transporterats från land ut i sjön eller havet, faller ner (deponeras) på havsbottnen. Det oorganiska material som regnar ner på bottnen måste brytas ner. Vid nedbrytningen förbrukas syre och när det produceras för mycket material som sedan sedimenterar finns det risk före att det uppstår syrebrist i bottenvattnet på stora djup under ett språngskikt.

svTE sedimentbotten
svDF mjuk sjö- eller havsbotten, bildad av sediment
svRETE mjukbotten, sediment

svTE sedimenttransport
svFK När sediment förflyttas från en plats till en annan med hjälp av vattnet i ett vattendrag.
svRETE sediment

svTE sekundär skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En sekundär skyddszon ska skydda vattendraget/sjön från föroreningsspridning via avrinning direkt på marken och/eller via grundvattnet.

svTE sekundärproduktion
svFK I vattenmiljöer svarar alger och andra växter, liksom bakterier och andra mikroorganismer, för en betydande primärproduktion (första byggstenen i den näringsväven). De mikroskopiska växterna och mikroorganismerna utgör föda för små fritt svävande djur (djurplankton) eller för små bottenlevande djur. Som nästa länk i kedjan utgör djurplankton sekundärproduktionen. Djurplankton äts i sin tur av större djur, inklusive fisk, eller faller till botten och blir till mat för bottenlevande djur.

svTE separata system
svSYTE duplikatsystem
svDF system för transport av avloppsvatten, där man har två separata ledningar, en för spillvatten (avloppsvatten, gråvatten) och en för dagvatten (från hårda ytor utomhus) och eventuellt även dränvatten
svRETE BDT-vatten, spillvatten
svAN Att i stället ha en gemensam ledning för spillvatten, dagvatten och dränvatten från fastigheters dräneringssystem kallas kombinerat system.

svTE SFR
svSYTE Sveriges Fiskares Riksförbund

svTE siksjö
svDF sjö i Norrland där en eller flera arter av sik dominerar fiskfaunan

svTE siktdjup
svFK Vattnets ”genomskinlighet”, ett mått hur djupt ner i vattnet man kan se med blotta ögat, dvs. hur grumligt av partiklar vattnet är.
svRETE grumlighet

svTE sjö
svDF mer eller mindre permanent vattensamling i en naturlig sänka i jordytan
svRETE saltsjö
svAN En sjö har vanligtvis bara ett utlopp, men det finns också sjöar som har flera utlopp eller som helt saknar utlopp. En sjö kan vara en sötvattensjö eller en saltsjö (sjö med salt vatten). Om man skapar en sänka för att skapa en sjö benämns denna reservoar. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en sjö ”en förekomst av stillastående inlandsytvatten”.

svTE sjöfågel
svDF fågel som lever i och vid vatten (sjöar och hav)

svTE sjögräsäng
svDF större område med blomväxter på mjukbotten
svRETE mjukbotten

svTE sjöreglering
svDF ändring av vattenståndet i en sjö
svRETE sjö, sjösänkning
svAN Många stora sjöar i Sverige har reglerats för olika ändamål (jordbruk, för att få mer odlingsbar mark, liksom för bevattningsändamål, vattenförsörjning eller sjöfart). Med reglering menas t.ex. att sänka en sjö (torrläggning i olika stor omfattning) eller att man dämmer upp vatten i magasin. 

svTE sjösänkning
svDF sjöreglering i syfte att ändra vattenståndet i sjö
svRETE sjö

svTE sjöterritorium
svFK Ett lands sjöterritorium -- landets inre vatten och landets territorialvatten -- delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten.
svRETE territorialhav

svTE skadlig algblomning
svFK Att planktonalger (fytoplankton) blommar är naturligt förekommande fenomen. Ungefär 300 arter mikroalger har rapporterats tidvis bilda massförekomster (blomningar) i havsområden i olika delar av världen. Nästan en fjärdedel av dessa arter är kända för att kunna producera giftiga ämnen. Bland forskarna kallar man mycket stora eller giftiga algblomningar för ”skadliga algblomningar” (harmful algal bloom, HAB). Giftbildande alger kan förorsaka omfattande fiskdöd, förorena skaldjur med gifter, och förändra ekosystem på ett sätt som människor uppfattar som skadligt. I en bred klassificering av HAB skiljer man på två grupper av organismer: sådana som producerar gifter och som kan förorena skaldjur och döda fisk, samt sådana organismer som producerar stora mängder biomassa, vilket kan leda till syrebrist och urskiljningslös död bland marina organismer då man når upp till mycket stora individtätheter. Vissa HAB uppvisar båda egenskaperna.
enTE harmful algal bloom
enSYTE HAB

svTE Skagerrak
svFK Det ena av de två havsområden (det andra är Kattegatt) som ingår i vad som brukar kallas Västerhavet. Skagerrak är att betrakta som en stor vik av Nordsjön och därmed av Nordostatlanten. Medeldjupet är 174 meter, vilket gör Skagerrak till det djupaste av de svenska havsområdena. 

svTE skiktning
svSYTE stratifiering
svUPTE laminering
svFK När vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur bildar lager eller skikt i en sjö eller ett havsområde. Eller när distinkta lager bildas i sedimenten på bottnen. Vatten med hög respektive låg salthalt, liksom kallt och varmt vatten, kan bilda skikt eller lager i samma vattenområde. Detta kallas för skiktning eller stratifiering och gränsskikten, eller barriärerna, kallas för salthaltssprångskikt (haloklin) mellan vattenmassor med olika salthalt och temperatursprångskikt (termoklin) mellan vattenmassor med olika temperatur. Skiktning kan också utbildas i sedimenten på bottnarna. Detta kallas laminering och laminerade sediment är ett tecken på syrebrist i bottenzonen.
svRETE salthaltssprångskikt, temperatursprångskikt

svTE skogssjö
svDF sjö i skogsbygd, där tillrinningsområdet huvudsakligen består av skogsmark

svTE skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon.

svTE Skärgårdshavet
svFK Ett havsområde i Östersjön. Skärgårdshavet och Ålands hav skiljer Bottniska viken från Egentliga Östersjön. Både Skärgårdshavet och Ålands hav är relativt grunda områden och mycket rika på öar. I Skärgårdshavet finns flera tusen öar och skär. 

svTE slagvatten
svDF det ”tvättvatten” som bildas vid rengöring av ett fartygs maskinrum och köl
svAN Innehåller olja.

svTE slam
svDF rest som blir kvar efter rening av avloppsvatten eller råvatten som bereds för att användas som dricksvatten
svAN Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.

svTE slipping
svFK Fångsten släpps utan att ha tagits ombord eftersom den saknar kommersiellt intresse.

svTE sluten akvifer
svFK En sluten akvifer kan uppkomma om t.ex. sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.

svTE slättsjö
svDF sjö i slättlandsområde
svAN I Sverige företrädesvis i södra Sverige. Dessa sjöar är ofta näringsrika och har ett rikt växt- och djurliv.

svTE smolt
svDF ungar av laxfiskar som är färdiga att vandra ut i havet

svTE snabbfilter
svUPTE långsamfilter
svDF sandfilter som används i ett vattenverk för att urskilja material, t.ex. restflockar från kemisk fällning
svAN Snabbfilter har grövre sand än långsamfilter.

svTE specialområde
svFK En skyddskategori som, enligt MARPOL-konventionen om förorening från fartyg, kan ges till ett känsligt havsområde. I specialområden gäller särskilt stränga regler för olika typer av utsläpp från fartyg, inklusive utsläpp av olja och oljehaltigt avfall. Status som specialområde kan ges till havsområden som på grund av sina speciella oceanografiska och ekologiska förhållanden anses vara extra känsliga för olika typer av störningar/utsläpp med mera. Länderna som omger ett specialområde skyldiga att se till att det i hamnarna finns tillräcklig kapacitet i form av mottagningsanläggningar (fasta eller mobila) till vilka fartygen ska kunna lämna oljeförorenat ballastvatten och annat oljehaltigt avfall. Både Östersjön och Nordsjön, inklusive Skagerrak, är specialområden enligt MARPOL.
svRETE MARPOL
enTE special area

svTE spillvatten
svSYTE avloppsvatten
svFK Begreppet används om avloppsvatten från bad, disk och tvätt i främst hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och avloppsvatten från industrier.
svRETE BDT-vatten, svartvatten

svTE språngskikt
svDF gränsskikt mellan två vattenmassor med olika salthalt eller olika temperatur
svSYTE salthaltssprångskikt, temperatursprångsskikt

svTE stagnation
svUPTE stillastående
svFK När vattnet i ett område har mycket lång omsättningstid (det tar mycket lång tid för allt vatten i området att bytas ut) talar man om stagnanta förhållanden, att vattnet är ”stillastående”. Begreppet stillastående är dock inte korrekt, eftersom ett visst vattenutbyte alltid sker.
svRETE omsättningstid

svTE STECF
svSYTE Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen
svFK För genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken har kommissionen tillsatt en kommitté med experter inom marinbiologi, fiskerivetenskap, redskapsutveckling och fiskeriekonomi.
enTE The Scientific Technical and Economic Committee on Fisheries
enSYTE STECF

svTE stratifiera
svDF indela i skikt eller klasser

svTE stråkande vatten
svDF vatten med en strömhastighet som är högre än utbredningshastigheten hos en våg
svAN Stråkande vatten genomkorsas ofta av diagonala stående vågor.

svTE ström
svFK Större svenska strömvatten kallas oftast älv (ett vattendrag med omväxlande forsar, fall och avsnitt av lugnvatten). Ström är en mer ovanlig beteckning, men förekommer om större vattendrag som t.ex. Motala ström.
svRETE älv

svTE strömmande vatten
svDF vatten som rör sig med en hastighet av cirka 0,2--1,5 meter per sekund
svRETE forsande vatten
svAN Också vattendragets storlek avgör.

svTE sumpskog
svUPTE våtmarksskog
svFK Skogsbevuxna våtmarker kallas ofta sumpskog, men våtmarksskogar är ett bättre ord på dessa miljöer som är både våtmark och skog. För att kallas sumpskog eller våtmarksskog ska krontäckningen vara minst 30 procent och trädhöjden minst tre meter.

svTE surstöt
svFK Vid snösmältningen på våren frigörs mycket försurande ämnen som lagrats i snön. Denna kraftiga sänkning av pH i mark och vatten kallas surstöt.
svRETE pH-värde

svTE svartvatten
svDF avloppsvatten som är spolvatten från toaletter och innehåller urin och fekalier

svTE svavelvätebotten
svUPTE svavelväte
svUPTE bottendöd
svFK Svavelväte är en giftig gas som bildas i havs- eller sjöbottnar med total syrebrist. I bottenområden med mycket låga syrehalter eller total syrebrist finner man gradvis allt färre bottenlevande djur över mindre områden på bottnen. När de bottenlevande djuren försvinner upphör processen bioturbation. Nedbrytningen på och i bottnarna utförs normalt av bakterier och svampar med hjälp av syre. Utan syre blir det ingen normal nedbrytning av det material som ”regnar” ned från vattenlagren ovanför. I stället tar sådana bakterier över som kan få den energi och det syre som de behöver från nitrat- och sulfatjoner i stället för från syremolekyler. Den fortsatta nedbrytningsprocessen som utnyttjar sulfat resulterar i bildningen av svavelväte, en vattenlöslig, illaluktande och mycket giftig gas som gör liv på bottnarna omöjligt för alla livsformer utom för vissa bakterier. Svavelvätebottnar kallas ofta för döda bottnar, men detta är ett tillstånd som kan förändras (reversibelt tillstånd). Sådana bottnar borde därför mera korrekt kallas för ”temporärt livlösa”. Om syreförhållandena och eutrofieringstrycket förändras till det bättre kan de första djuren återvända inom några veckor och bottnarna kan gradvis återkoloniseras.
svRETE bioturbation, svavelvätebotten

svTE SWEREF 99
svFK Ett svenskt tredimensionellt system. (Ellipsoiden GRS 1980). Systemet är en förtätning av det europeiska systemet EUREF 89. För tekniskt bruk kan det anses vara ekvivalent med WGS 84.

svTE syrebrist
svFK Normalt ska det finnas syre i hela vattenmassan, från ytan till botten. Syrgas från luften löses i ytvattnet, alger och andra vattenlevande växter producerar syre som en del av sin fotosyntes, syrerikt vatten från ytan blandas vertikalt ner i djupare vattenlager, och syrerikt bottenvatten kan transporteras med strömmarna längs havsbottnen från andra havsområden. Om syrehalten är mycket låg, men fortfarande tillräckligt hög för att vissa former av högra liv med nöd och näppe ska kunna överleva talar man om syrefattiga förhållanden (hypoxia).
svRETE anoxia, hypoxisk, syrefattiga förhållanden

svTE anoxia
svDF tillstånd av total syrebrist i djupare liggande områden, under ett språngskikt
svAN Detta betyder att det inte finns något syre kvar eller att syrehalten är så extremt låg i havsbottnen eller i vattnet ovanför bottnen att inga högre livsformer kan överleva.

svTE syrefattiga förhållanden
svFK Syrefattiga förhållanden anses råda om syrehalten är mindre än 1--2 ml/l vatten. Vissa djur dör inte förrän syreinnehållet är under 0,5 ml/liter vatten, medan andra inte kan överleva vid halter under 2 ml/l vatten.

svTE syrefria bottnar
svUPTE döda bottnar
svUPTE temporärt livslösa bottnar
svDF djupbottenområden som temporärt eller mer permanent saknar djurliv på grund av svår syrebrist
svRETE syrebrist
svAN Kallas ofta ”döda bottnar”, men temporärt livslösa bottnar är ett mer korrekt uttryck, eftersom även en ”död” botten kan få liv igen om syreförhållandena förbättras så att djurlivet kan återvända.

svTE särskild vattenförekomst
svSYTE särskilt vatten
svFK En särskild vattenförekomst, enligt Vattendirektivet, kan vara ett naturligt vatten, ett kraftigt modifierat eller konstgjort ytvatten eller grundvatten. Ett särskilt vatten har ett naturligt tillstånd av lång återhämtningstid eller är så påverkat av mänsklig verksamhet att det över huvud taget inte går att åstadkomma god ekologisk vattenstatus. Ett annat skäl kan vara att det, på grund av vattnets naturliga egenskaper eller graden av mänsklig påverkan på vattnet, blir oproportionerligt dyrt att vidta de åtgärder som behövs för att nå miljömålen. Det är inte klarlagt vilka vatten som kan komma att klassas som särskilda vattenförekomster, men vatten som påverkas av kraftverk, avloppsreningsverk och vissa industrianläggningar skulle kunna räknas in i kategorin. Ett ”låst” vatten uppströms kan också räknas dit, om verksamheterna nedströms gör att vattnet uppströms inte kan ges rätta förutsättningar att få god ekologisk kvalitet.

svTE sötvatten
svUPTE färskvatten
svDF vatten som inte är salt eller bräckt
svRETE bräckt vatten, saltvatten
svAN Det har en salthalt som understiger 0,5 psu (tidigare kallat promille). Sötvatten kallas också färskvatten när man menar att det är vatten som kan användas som dricksvatten.
RIFR Negativ definition!/HNI

svTE TAC
svDF total tillåten fångstmängd från ett bestånd under ett år
enTE total allowable catch
enSYTE TAC

svTE taxonomisk status
svFK Indelning av fiskarnas systematik avseende kategori, släkt, familj, ordning, klass etc.

svTE TBT
svSYTE tributyltenn
svFK En tennorganisk förening. Färger med metallorganiska föreningar -- organiska föreningar och metaller -- används för att behandla fasta ytor i vattenmiljö (båtskrov, hamnkonstruktioner, redskap för vattenbruk) för att förhindra påväxt av vattenlevande organismer (djur och alger). Särskilt TBT är ett stort problem i vattenmiljö. Metallorganiska föreningar, som är fettlösliga, är akut toxiska för de organismer man vill ta död på, men även för andra växt- och djurarter, däribland plankton, bottendjur, snäckor och ostron.

svTE temperatursprångskikt
svSYTE termoklin
svDF säsongsbundet gränsskikt som bildas mellan vattenmassor med olika temperatur
svRETE skiktning
svAN Temperatursprångskikt (termoklin) förekommer i alla oceaner och hav. I tropiska hav hittar man temperatursprångskikt på så stora djup som 300--400 meter och i subtropiska områden så långt ner som på 700--900 meter. I tempererade hav, där vattnet gradvis värms upp under våren och sommaren, rör sig temperatursprångskiktet gradvis neråt. I ett grunt hav kan temperatursprångsiktet finnas på bara några eller några tiotals meters djup. I området där vattnet kyls av igen försvinner täthetsskillnaderna mellan yt- och bottenvattnet och termoklinen bryts upp med hjälp av vindarnas omblandande verkan.

svTE terminal
svDF utrustning som monteras ombord på ett fiskefartyg som ingår i VMS (satellitövervakning)
svUPTE satellitföljare
svAN Utrustningen består huvudsakligen av en kombinerad GPS-/sändarantenn och en kombinerad GPS-mottagare/rapportterminal.

svTE territorialgräns
svFK Numera 12 nautiska mil, M, utanför baslinjen. Tidigare låg territorialgränsen 4 M utanför baslinjen. År 1975 angav UNCLOS att alla kuststater skulle ha en territorialgräns av 12 M och en EEZ av 200 M.
svRETE nautisk mil

svTE territorialhav
svSYTE territorialvatten
svFK Enligt reglerna i FNs havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Innanför baslinjen och därmed innanför territorialhavet ligger statens inre vatten. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och ska också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen.
svRETE baslinje

svTE tertiär skyddszon
svFK Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. En tertiär skyddszon omfattar delar av vattenskyddsområdet som inte omfattas av övriga zoner. Den tertiära zonen ligger normalt mellan den sekundära zonens yttergräns och vattenskyddsområdets gräns. Syftet med den tertiära skyddszonen är att vattenskyddsområdet som helhet ska omfatta även mark- och vattenutnyttjande som negativt kan påverka vattenförekomster och vattentäkter i ett längre tidsperspektiv.

svTE tidvatten
svUPTE ebb
svUPTE lågvatten
svUPTE högvatten
svUPTE flod
svUPTE nipflod
svDF periodisk växling mellan lågt och högt vattenstånd i havet
svAN Tidvatten beror på dragningskraften från solen och månen. En tidvattencykel delas in i ebb, lågvatten, högvatten och flod, men högvatten och flod används ofta synonymt, liksom lågvatten och ebb. Den svagaste tidvattenvågen kallas nipflod och den kraftigaste vågen kallas springflod. Beroende på var på jorden det är kan det vara halvdygnstidvatten (ebb och flod två gånger om dygnet) eller heldygnstidvatten (ebb och flod en gång per dygn). Den största uppmätta tidvattenskillnaden (tidvattenhöjningen) mellan lågvatten och högvatten -- ca 20 meter -- förekommer i Bay of Fundy innanför Nova Scotia i Canada. I Nordsjön kan nivåskillnaden vara 12--13 meter i vissa områden vid de brittiska och franska kusterna

svTE tidvattenzon
svFK Kustområden som påverkas av tidvatten har en tidvattenzon, ett område som hela tiden växlar mellan att vara torrlagt och täckt av vatten. Bara växter och djur som är anpassade till sådana växlingar i vattennivån klarar av att leva i tidvattenzonen.

svTE tillgänglig grundvattenresurs
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svDF det långsiktiga årsgenomsnittet för den totala grundvattenbildningen minus det långsiktiga årliga flöde som krävs för att uppnå de ekologiska kvalitetsmålen för förbundna ytvatten, för att undvika en betydande minskning i den ekologiska statusen hos sådant vatten och för att undvika betydande skada på terrestra ekosystem

svTE tillgängligt sötvatten
svFK Mängden sötvatten på jorden beräknas till ca 35 miljoner kubikkilometer och utgör ca 2,5 procent av allt vatten på jorden. Sötvattnet finns i glaciärer och i permanenta snötäcken, i ismassor på land, bundet i markens permafrost, som vattenånga i atmosfären, som vatten i växter, som markvatten, i våtmarksområden, i sjöar, floder och grundvattenmagasin. Av allt sötvatten är det mindre än hälften som är tillgängligt, dvs. som människan kan använda som dricksvatten eller för annan användning (sanitet, bevattning etc.). Det tillgängliga sötvattnet finns i sjöar, våtmarker, floder, markvatten och grundvattenmagasin.

svTE tillrinningsområde
svFK Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde.

svTE tillståndsprövning
svFK Tillståndsprövning av verksamheter som kan vara miljöstörande och därför är tillståndspliktiga görs av miljödomstolar, länsstyrelser och kommuner.

svTE tillväxtbegränsande ämne
svFK Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite av ett viktigt näringsämne (kväve, fosfor, kisel) så kan växterna/algerna inte växa till. Då är det felande ämnet tillväxtbegränsande. Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande växtnäringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av alger och andra växter.

svTE tjärn
svDF liten, naturlig bildad sjö i skogsmark
svRETE göl
svAN Tjärnen, som omges av våtmark, har ofta klarare vatten än en göl. Vattnet i en skogstjärn kan vara alldeles svart och man talar ofta om ”en svart skogstjärn”.
seTE saivo

svTE torv
svUPTE kärrtorv
svUPTE mosstorv
svDF organogen jordart, som framför allt bildas när växter bryts ner i en miljö där det inte finns tillräckligt mycket luft och syre för att nedbrytningen ska bli fullständig
svAN Torv bildas i våtmarker och våtmarker delas in sådana som är i torvbildande och sådana som är icke torvbildande. Myrar (mossar, kärr och blandmyrar) är torvbildande våtmarker. Torv kan vara kärrtorv (bildas i rikkärr) eller mosstorv (bildas i fattigkärr eller mossar).

svTE torvmark
svUPTE igenväxningstorvmark
svUPTE försumpningstorvmark
svUPTE översilningstorvmark
svUPTE mossmark
svUPTE kärr
svDF område med ett mer än 50 cm tjock lager av organogena jordarter
svAN Torvmarker kan delas in ett det sätt på vilket de uppkommit. Igenväxningstorvmarker bildas när sjöar eller vattendrag växer igen. Försumpningstorvmarker bildas i områden där marken varit torrare men av något skäl (klimatförändring, mänsklig påverkan) försumpats, dvs. blivit våtare. Översilningstorvmarker bildas i områden där ytligt markvatten eller framsilande grundvatten rinner över marken. Torvmarker delas också in i sättet som marken tar emot sitt vatten. Den vanligaste indelningen är då att mossmarker får sitt vatten enbart genom nederbörd, medan kärr får sitt vatten både genom nederbörd och tillrinnande vatten från omgivande fastmark.

svTE totalfosfor 
svBT tot-P
svFK Termen används när olika former av fosfor mäts tillsammans och ger ett mått på den totala fosformängden och därmed indikerar belastningen av fosfor. Totalfosfor innefattar fosfat och organiskt bunden fosfor. Fosfat är fosfor i en form som är tillgänglig för växter (alger). Organiskt fosfor är fosfor bunden till organiskt material och inte lättillgängligt för alger.
svRETE fosfat

svTE totalkväve
svBT tot-N
svFK Termen används när olika former av kväve mäts tillsammans och ger ett mått på den totala kvävemängden och indikerar belastningen av kväve. Totalkväve innefattar ammonium, nitrat och organiskt bundet kväve. Nitrat är kväve i en form som är tillgängligt för växter (alger) medan ammonium är en mellanform. Organiskt kväve är kväve bundet till organiskt material och inte lättillgängligt för alger.
svRETE nitrat

svTE transgen
OKGR subst.
svDF genetisk modifierad art

svTE transparens
svFK Vattnets ”genomskinlighet”. Mått på vertikalt siktdjup i vattnet.
svRETE grumlighet

svTE transpiration
svFK När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen.

svTE transportbotten
svDF del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) tillfälligt blir liggande (deponeras) tills det flyttas vidare nedåt till en ackumulationsbotten
svRETE ackumulationsbotten, erosionsbotten
svAN Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

svTE träsk
svDF större svårforcerad våtmark, med områden av lösbotten och öppna vattenspeglar
svRETE sjö
svAN Träsk är också ett mer allmänt ord för ”sjö”, bl.a. i Norrland och på Gotland.

svTE tröskel
svSA i havssammanhang
svDF del av havsbottnen som geografiskt och topografiskt skiljer en havsbassäng från en annan
svRETE havsbassäng
svAN I Östersjön finns tre stora bassänger som skiljs åt av grunda trösklar. Trösklarna fungerar som upphöjda barriärer med djupare bassänger på vardera sidan. På tröskelområdena är vattendjupet inte så stort (i Östersjön i vissa fall är mindre än tio meter).

svTE typindelning
svUPTE kategorisering
svFK Enligt Vattendirektivet ska man inom varje avrinningsdistrikt (vattendistrikt) utföra en karakterisering, dvs. en inventering av vilka ytvatten, grundvatten och kustvatten som finns i området, var de finns och hur de avgränsas och vad som utmärker dem samt vad som bedöms vara referensförhållanden (det naturliga, opåverkade tillståndet) för olika typer av vatten. Efter kategoriseringen (indelning i vilken kategori/sorts ytvatten det handlar om) ska man göra en typindelning, vilket innebär att definiera vattentypen utifrån sådana faktorer som styr förutsättningarna för växt- och djurlivet i vattnet. Syftet är att ge underlag för bedömningen om vattnets ekologiska status. Typindelning kan ske efter ett av två möjliga system (system A eller B), som definieras närmare i Vattendirektivet.

svTE tång
svDF större arter av havslevande alger (makroalger) och vissa havslevande fanerogamer (gömfröiga växter, blomväxter)
svEX Exempel på tångväxter är blåstång, knöltång, bladtång och sågtång. Bandtång (ålgräs) är ett exempel på en fanerogam som räknas till tångväxterna. De stora brun-, grön- eller rödalgerna är inte fritt svävande, utan sitter fast på hårda bottnar med särskilda och mycket starka fästanordningar. De blomväxter som går in under begreppet tång växer däremot med rötter i mjukbottnar. Den stora brunalgen kelp är ett undantag, eftersom den i stora bälten driver omkring i havet. De, stora fleråriga havsväxterna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter.

svTE tångskog
svUPTE sjögräsäng
svFK När en makroalg bildar ett stort sammanhängande bälte, som t.ex. blåstången i Östersjön, kallar man bältet för en tångskog. Blomväxter i stora bestånd brukar däremot kallas för sjögräsängar.

svTE UNCED
svFK FN:s konferens om miljö och utveckling
enTE United Nations Conference on Environment and Development
enSYTE UNCED

svTE Havsrättskonventionen
svSYTE UNCLOS
svFK Förenta nationernas havsrättskonvention. Det största enskilda internationella politiska avtalet om hur världens länder ska dela upp världshavet och dess resurser, inklusive kontinentalsockeln och havsbottnen. I konventionen läggs fast ett omfattande regelverk för världens oceaner och hav samt de regler som ska gälla alla former av utnyttjande av oceanernas och dessas resurser. Också principen att alla problem i oceanerna hänger nära samman och bör hanteras i ett sammanhang fastställs i konventionen. I Havsrättskonventionen finns bl.a. reglerna för vad en kuststat får räkna som baslinje, inre vatten, territorialvatten, angränsande zon och ekonomisk zon. Utarbetades vid FN:s tredje havsrättskonferens.
enTE United Nations Convention on the Law of the Sea
enSYTE UNCLOS

svTE undersökande övervakning
svFK Övervakning enligt Vattendirektivet ska ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Undersökande övervakning ska göras i undantagsfall, t.ex. vid olyckor eller där man inte känner till eller är osäker om orsakerna till att miljökvalitetsmål eller normer inte uppnås. Även för den undersökande övervakningen gäller att övervakning ska ske för en rad biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer.

svTE undervattensväxt
svDF växt som lever helt nedsänkt i vatten
svAN Några arter har sina blommor på vattenytan. Undervattensväxter kan vara fastsittande på bottnen med fästanordningar eller rötter, eller flyta omkring i vattnet.

svTE UNEP
svFK FN:s miljöprogram, som bildades av FN:s generalförsamling 1972.
enTE United Nations Environment Programme
enSYTE UNEP

svTE uppehållstid
svDF tid (år, månader, dagar) under vilken näringsämnen eller andra ämnen stannar kvar i ett vattensystem genom att det finns interna s.k. sänkor för dessa ämnen.
svRETE sänka

svTE sänka
svDF process som antingen blockerar (”stänger in”) ett ämne i cirkulationen i ett system, eller som på ett eller annat sätt eliminerar ämnet och på så sätt avlägsnar det från systemet

svTE uppvällning
svDF vertikal havsström, som inträffar när vatten rör sig i riktning utåt från en kontinent
svAN För att ersätta detta vatten vid kusten rör sig vatten från djupare, kallare vattenlager uppåt och ”fyller ut” tomrummet där. Ytvattentemperaturen sänks och det uppvällande djupvattnet kan ha en klimatutjämnande effekt. En annan mycket påtaglig effekt av uppvällning är att stora mängder näringsämnen från bottenzonen kommer upp i ytvattnet. Världens mest produktiva fiskeområden ligger i uppvällningsområden.

svTE uppåtgående trend
svFK Begreppet används i Vattendirektivet och det nya Grundvattendirektivet (dotterdirektivet till Vattendirektivet) för att beskriva tecken på mer ihållande försämring av kvaliteten, främst ökande föroreningshalter, eller kvantiteten (nivån) på grundvattnet till följd av påverkan på vattnet från mänskliga verksamheter. I det nya Grundvattendirektivet finns beskrivningar av hur man ska beräkna sådana uppåtgående trender. Om en uppåtgående trend kan konstateras ska man i sin åtgärdsplan för avrinningsområdet/vattendistriktet definiera vad som behöver göras för att kunna vända trenden.

svTE urlakning
svFK Termen urlakning används främst om t.ex. processen när en jord utarmas på näringsämnen, främst på grund av alltför intensiv odling, eller när metaller som är viktiga mikronäringsämnen, t.ex. kalcium, magnesium och kalium i jonform, trängs ut av vätejoner i en försurad mark och därmed går förlorade för träd och växter, inklusive åkergrödor.

svTE UTC
svFK Numera ersättare för GMT.
svRETE GMT
enTE Universal Time Co-ordinated
enSYTE UTC

svTE utfiskning
svFK När fisket i ett område är mycket omfattande, inte står i proportion till fiskbeståndens förmåga att växa till och därför leder till att bestånden av de fiskarter som fångas minskar mycket kraftigt eller helt försvinner, handlar det om utfiskning.

svTE utjämningsmagasin
svDF stort magasin på ledningsnätet, där avloppsvatten kan magasineras tills det finns plats för det i reningsverket

svTE utkast
svDF den del av fångsten som sorteras bort på grund av att den understiger minimimåttet, är av en art för vilken kvoten är uppfiskad eller utan kommersiellt intresse eller för att maximera totalfångstens värde
svRETE TAC

svTE utsläpp
svDF tillförsel av luftburna eller vattenburna substanser, vanligen förorenande ämnen
svRETE förorenande ämne, föroreningskälla
svAN Ett utsläpp av föroreningar kan ske i vatten, i luft eller i marken. Utsläppet kommer från en utsläppskälla (föroreningskälla), dvs. en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem.

svTE utsläppsreglering
svDF reglering som kräver särskilda gränser för utsläppen, t.ex. ett gränsvärde för utsläpp, eller på annat sätt anger gränser eller villkor för effekter, art eller andra karaktäristika hos ett utsläpp eller driftsförhållanden som påverkar utsläpp
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE utsläpp

svTE utströmningsområde
svDF område där grundvatten flödar ut ur grundvattenzonen
svAN I ett utströmningsområde sker det en avtappning av grundvatten, antingen som ett flöde till rotzonen (där vattnet sedan avgår till luften genom växternas transpiration) eller som ett utflöde ur marken, till markytan eller direkt vattendragen. Motsatsen är 
svRETE inströmningsområde

svTE inströmningsområde
svDF den del av ett avrinningsområde där det sker en påfyllnad av grundvatten (grundvattenbildning)
svRETE utströmningsområde

svTE vandringshinder
svDF fysisk anordning eller en fysisk förändring av en miljö som leder till att fisk och bottenfauna mer eller mindre förhindras att förflytta sig inom ett vattendrag
svAN Det kan t.ex. vara en damm, en felaktigt anlagd vägtrumma eller den typ av förändringar i ett vattendrag som sker när vattendraget regleras för att användas för vattenkraft.

svTE vatten
svBT H&#x2082;O
svDF kemisk förening mellan väte och syre, med den kemiska formeln H&#x2082;O
svAN Vatten kan förekomma i fast form (som snö eller is), i flytande form och i gasform (som vattenånga). Av allt vatten som finns på jorden är 97,5 procent saltvatten -- varav 96,5 procent finns i haven -- eller brackvatten och bara 2,5 procent sötvatten.

svTE vattenanvändning
svDF vattentjänster samt all annan verksamhet som [...] anges ha en väsentlig effekt på vattenstatusen
RF Vattendirektivet (artikel 2)

svTE vattenbalans
svFK Med vattenbalans i ett avrinningsområde menas att nederbörden över området antingen lagras tillfälligt, avdunstar eller rinner av.
   Inom hydrologin används begreppet vattenbalans för att uttrycka det faktum att vattenmängden är oföränderlig, att tillförseln är lika stor som summan av bortförseln.
   Vattenbalans kan också vara detsamma som vätskebalans i kroppen, dvs. skillnaden mellan det vatten som en levande organism tar upp genom att dricka och äta och det vatten som kroppen gör sig av med genom utsöndring.

svTE vattenburen
svUPTE flodtransport
svFK Transport med vatten av olika ämnen, inklusive föroreningar. Alla typer av ämnen, partiklar och gaser, inklusive miljöföroreningar, kan transporteras med vindarna eller med rinnande vatten och strömmar från ett ställe till ett annat. Man talar om luftburna eller vattenburna ämnen, gaser eller partiklar. Ett typexempel på vattenburna ämnen är näringsämnen som i olika former transporteras med floder till havet. Detta kallas flodtransport och flodvattnet innehåller såväl humusämnen som näringsämnen som läckt ut från jordbruks- och skogsmark samt från andra marktyper.
svRETE vattenförande

svTE vattendelare
svFK En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde -- nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare.
svRETE avrinning, grundvattenbildning, grundvattendelare, ytvattendelare

svTE vattendistrikt
svFK För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, i enlighet med Vattendirektivet, har Sverige delats in i fem vattendistrikt. I direktivet används begreppet avrinningsdistrikt, vilket definieras som ”huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden”. Enligt definitionen är ett avrinningsdistrikt ett ”land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten.” De fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet. Grundvattnet och kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium ska ingå i vattendistrikten. Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde ska hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.

svTE vattendrag
svFK Sammanfattande benämning på strömmande vatten -- allt från en liten bäck till en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som ska kallas å, bäck, älv, flod och så vidare men det som karaktäriserar storleken på ett vattendrag är dess  vattenföring (hur mycket vatten som passerar per tidsenhet genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet).
svRETE strömmande vatten

svTE vattenförande
svFK Med vattenförande menas att ett material (bergart, jordart eller annat fast material) innehåller sprickor eller porer som tillåter transport av vatten. Grundvattenförande jordlager är jord som tillåter bildning och transport av grundvatten.
svRETE vattenburen

svTE vattenförbrukning
svSYTE vattenkonsumtion
svDF den mängd vatten som används i någon samhällelig verksamhet, främst till hushåll, industri eller odling
svRETE vattenuttag <HONR 2>
svAN Skillnaden mellan vattenuttag -- den mängd vatten som pumpas upp ur en vattentäkt för att användas -- och vattenförbrukning (vattenkonsumtion) är att en hel del av det uttagna vattnet återgår till vattensystemet i någon form (t.ex. som renat avloppsvatten), medan vatten som inte på något sätt återförs är att betrakta som ”konsumerat” och ”borta” -- även om det ju aldrig försvinner utan bara går vidare i vattnets eviga kretslopp på jorden. Det är dock inte säkert att det förbrukade vattnet återförs till samma område där den en gång togs ut.

svTE vattenförbund
svDF sammanslutningar som är bildade för att främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjöar eller andra typer av vattenområden
svRETE vattenområde
svAN Det gör man genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder. Man prövar frågan om bildande av vattenförbund vid en förrättning.

svTE vattenförekomst
svFK I dagligt tal menar man med vattenförekomst en specifik vattensamling i naturen, liten eller stor, dvs. att det finns vatten på ett visst ställe. En sjö är en vattenförekomst, liksom en liten göl i skogen eller en bäck eller en kustvik. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en ytvattenförekomst ”en avgränsad och betydande vattenförekomst som t.ex. en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka.” Enligt direktivet är en grundvattenförekomst ”en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer”. En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster.

svTE vattenföring
svFK Storleken på ett vattendrag kan beskrivas genom storleken på vattenföringen, dvs. hur många kubikmeter vatten som passerar per sekund genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet.

svTE vattenföringsamplitud
svFK Hur vattenföringsnivån förändras.
svRETE vattenföring

svTE vattenförsörjning
svDF distribution och tillförsel av i första hand dricksvatten (vatten till hushåll och institutioner för användning som dricksvatten, tvättvatten etc.) men även av vatten för bevattning och användning i industrin
svRETE vattenmagasin, vattentäkt <HONR 2>, vattenverk
svAN I ett vattenförsörjningssystem ingår vattentäkter, vattenverk, vattenmagasin och vattenledningssystem.

svTE vattenförvaltning
svDF planering, skötsel och vård av vattenresurser

svTE vattenhalt
svFK Vattenhalten anger hur stor andel av den totala volymen eller vikten hos ett material som utgörs av vatten.

svTE vattenkraft
svUPTE vattenkraftverk
svDF elproduktion med vattenkraftverk
svAN I ett vattenkraftverk utnyttjar man höjdskillnaden mellan två vattennivåer. Vatten från den högre nivån strömmar genom en turbin som börjar rotera. Turbinen driver en generator som omvandlar vattnets energi till elektricitet. I en transformator ökas spänningen i elektriciteten så att den kan transporteras ut på ledningar till konsumenterna.

svTE vattenmagasin
svSYTE vattenreservoar
svSYTE regleringsmagasin
svDF i regel en konstgjord vattensamling, som dämts upp i en flod (älv)

svTE vattenmättad
svFK Termen vattenmättnad används när mark fått ta emot mycket vatten, från nederbörd eller bevattning eller genom översvämning, och det inte kan sjunka ner mer vatten i marken.

svTE vattenområde
svDF område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd
RF Miljöbalkens 11 kapitel
svRETE vattenstånd

svTE vattenomsättning
svSYTE vattenutbyte
svFK Vattnet i en sjö eller ett havsområde byts gradvis ut när nytt vatten flödar in och befintligt vatten strömmar vidare eller transporteras till ett utlopp. Cirkulationen av vatten -- vattenutbytet -- kallas vattenomsättning.

svTE vattenpelare
svDF vattenmassan från ytan till bottnen
svAN Att något finns i hela vattenpelaren betyder sålunda att det finns vertikalt i hela vattenmassan.

svTE vattenreglering
svDF ingrepp i ett naturligt vattensystem för att ändra vattennivån i en sjö (sjöreglering, oftast för att få mer odlings- eller betesmark) eller vattenföringen i ett vattendrag (för att utnyttja vattenkraft)
svAN Sjöar och floder regleras för produktion av vattenkraft, för att få vatten till bevattning, för att underlätta för sjöfarten eller för att minska risken för översvämningar. Sjöar kan också regleras t.ex. för att underlätta vattenförsörjning.

svTE vattensjuk
svFK Ett gammalt uttryck som använts om våtmarker, t.ex. försumpad mark eller annan mark som var ”våt”, sumpig, dyig eller på annat sätt permanent dominerad av vatten och därmed inte användbar för t.ex. odling.

svTE vattenskyddsområde
svDF avgränsat område för skydd av dricksvattenförekomst
svAN Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter kan indelas i olika zoner: vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Beslutas med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken.

svTE vattenstånd
svDF vattenytans höjd i sjöar och floder eller vid havskuster i förhållande till en referenspunkt på land

svTE vattentjänst
svDF alla tjänster som tillhandahåller hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet:
   a) uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten,
   b) insamling och rening av avloppsvatten, som senare släpps ut till ytvatten.”
RF Vattendirektivet (artikel 2)

svTE vattentäkt
HONR 1
svDF bortledande av grund- eller ytvatten för vattenförsörjning och de tekniska anordningar som krävs för vattenuttag
RF Socialstyrelsens definition

svTE vattentäkt
HONR 2
svDF grundvattenmagasin, sjö eller vattendrag där vattenverk hämtar sitt råvatten

svTE vattentäktområde
svDF område med en eller flera vattentäkter
svRETE vattentäkt <HONR 2>

svTE vattentäktszon
svFK Vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: vattentäktszon (vattentäktområde), primär skyddszon, sekundär skyddszon  och tertiär skyddszon. Vattentäktszonen är området närmast uttagspunkten.

svTE vattenuttag
HONR 2
svUPTE kommunalt vattenuttag
svUPTE enskilt vattenuttag
svDF mängd (rå)vatten som pumpas upp ur grundvattenakviferer eller ytvattensamlingar (sjöar, vattendrag eller kustvattenområden) för att användas i samhället som vatten till hushåll eller institutioner, vatten för bevattning, vatten för industriproduktion etc.
svAN Vattenuttag kan vara kommunalt eller enskilt. Kommunala vattenuttag är vattenuttag som görs till kommunala vattenverk. Enskilda vattenuttag är vattenuttag från en egen vattentäkt, vanligtvis en privat brunn (för hushåll), men också t.ex. när en industri tar upp havsvatten för att använda t.ex. som kylvatten i en industriprocess. Man talar om vattenuttag för ett helt land (allt vatten som pumpas från en vattenkälla till olika användningsområden i ett land under en viss tidsperiod) eller vattenuttag per person i ett land (hur mycket vatten per person som tas från olika vattenkällor).

svTE vattenuttag
HONR 1
svFK Med vattenuttag menas att man leder bort (genom rörledningar till vattenverk) eller på annat sätt (flyttar med tankbilar, pumpar upp i brunnar) utnyttjar en vattentäkt för att få råvatten till olika ändamål, såsom att försörja en befolkning med dricksvatten, använda för bevattning, använda i industriprocesser eller för energiproduktion etc.

svTE vattenverk
svDF anläggning dit råvatten leds från ett eller flera vattentäktområden
RF Socialstyrelsens definition
svRETE vattentäktområde
svAN Del av anläggning för dricksvattenförsörjning för uppfodring, beredning eller liknande hantering av dricksvatten samt tillhörande reservoarer eller liknande anordningar för förvaring av dricksvatten
RF Socialstyrelsens definition

svTE vattenvård
svUPTE vattenplanering
svDF åtgärder för att i ett helhetsperspektiv skydda ytvatten och grundvatten och vattenberoende miljöer från skadlig påverkan (främst förorening och alltför stora uttag)
svAN Ofta talar man om vattenplanering och vattenvård, dvs. att se helheten i planering av markanvändning och vattenanvändning tillsammans med åtgärder för att direkt skydda, vårda och klokt använda vattenresurser.

svTE vattenvårdsförbund
svUPTE vattendragsförbund
svUPTE kustvattenförbund
svFK Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etc., som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som påminner om vattenvårdsförbund, t.ex. vattendragsförbund eller kustvattenförbund.
svRETE recipientkontroll

svTE vertebrat
svDF djur med ryggrad
svRETE evertebrat
svAN Ryggradslösa djur kallas evertebrater.

svTE vittring
svFK När bergarter sönderdelas genom mekaniska eller kemiska processer kallas det vittring. Områden med lättvittrade bergarter är mer skyddade mot försurning än områden med urberg. Det beror på att naturliga vittringsprocesser frigör vätekarbonatjoner, som neutraliserar försurande vätejoner.

svTE VMS
svFK Satellitövervakning av fartyg, här ungefär ”fiskefartygsövervakningssystem”.
enTE vessel monitoring system
enSYTE VMS

svTE VOC
svSYTE flyktiga organiska ämnen
svFK VOC:er är en samlingsbeteckning för många olika ämnen, som har gemensamt att de innehåller kol och väte och lätt kan förångas. Exempel på VOC:er är bensen, propan, toluen, styren, trikloretylen, alkoholer och metan. Flyktiga organiska ämnen avgår t.ex. när råolja och olika förädlade oljeprodukter förångas i olika led av hanteringen. Flyktiga organiska ämnen förekommer också i bl.a. lösningsmedel och lacker samt är en restprodukt vid förbränning. Biltrafiken är en mycket stor källa till utsläpp av VOC:er. Flyktiga organiska ämnen bidrar vid bildningen av fotokemiska oxidanter, ämnen som bildas i atmosfären genom kemiska reaktioner mellan luftföroreningar (kvävedioxid och kolväten) under inverkan av solljus. Ozon är den mest kända av de fotokemiska oxidanterna.
enTE volatile organic compounds
enSYTE OVC

svTE NMVOC
svDF föreningar som huvudsakligen släpps ut från djurhållning
enTE non-methane volatile organic compounds
enSYTE NMVOC

svTE Världshavet
svFK Allt det vi kallar hav på jorden, alltså havet som fenomen och företeelse. Världshavet delas sedan in i de tre oceanerna Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. Enligt vissa definitioner räknas även Norra Ishavet och Södra Ishavet (Antarktiska Oceanen) till oceanerna. Oceanerna har i sin tur ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav och som i sin tur är indelade i olika kategorier.

svTE Västerhavet
svFK Formellt sett finns inte ”Västerhavet” som namn på något havsområde, men det område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används ”Västerhavet” också används som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså ”havet väster om Sverige”.

svTE växtsamhälle
svDF växtarter som påverkar varandra och varandras livsförhållanden

svTE växttillgänglig
svDF tillstånd då näringsämnen som kväve och fosfor finns tillgängliga i en kemisk form som växter, inklusive alger, kan tillgodogöra sig
svAN Växter kan inte utnyttja näringsämnen om dessa finns i organisk form. Enbart i oorganisk form -- som nitrat-, ammonium- och fosfatjoner -- kan dessa näringsämnen tas upp av växter och användas i deras fotosyntes.

svTE vårblomning
svFK När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en ”soppa” i vattnet. Den helt naturliga och nödvändiga algtillväxt som sker på våren, när det finns näring i vattnet och solljuset är tillräckligt starkt, kallas vårblomning. Många arter av växtplankton blommar helt naturligt också en gång på hösten (höstblomning).
svRETE algblomning, höstblomning

svTE vårflod
svSYTE vårflöde
svDF särskilt stor vattenföring i vattendrag på våren till följd av snö- och issmältningen
svRETE vattenföring

svTE våtkompostering
svFK Ett sätt att behandla organiskt avfall, som t.ex. avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och källsorterat matavfall. Våtkompostering (aerob termofil slamstabilisering) innebär att det insamlade materialet luftas under omrörning. Avloppsvattnet sambehandlas med organiskt hushållsavfall i en reaktor. Energi frigörs i form av värme. För att slutprodukten ska kunna användas som gödsel måste materialet hygieniseras. Det åstadkommer man om temperaturen i reaktorn kommer upp i minst 55 °C under en längre tid (flera dagar).

svTE våtmark
svDF mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan
svAN Även växtlighetstäckta vattenområden och långgrunda stränder är våtmarker. Enligt den internationella våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen) är våtmarker ”sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter”.

svTE WGS-84
svFK World Geodetic System 1984 (Ellipsoiden GRS 1980). Ett av amerikanska myndigheter konstruerat globalt system för realtidsbestämning av koordinater med GPS. I Sverige finns ingen regelrätt realisering av WGS 84, i stället används SWEREF 99. Från och med våren 1986 har samtliga svenska skärgårds- (000) och specialkort (0000) ett gradnät som är baserat på WGS-84. Gradnätsbytet har i princip inneburit att det tidigare nätet, benämnt RT-38, förskjutits 200--300 meter. Detta medför i sin tur att allt, bojar, prickar, fyrar, hamnar, waypoints och så vidare, har fått nya siffervärden på latitud och longitud. Ändringen är störst i longitudled, där den som mest uppgår till cirka 0,3' (longitudminuter). Sjökort med det nya nätet är tydligt märkta med WGS-84 i marginalen.
enTE World Geodetic System 1984

svTE WHO
svSYTE Världshälsoorganisationen
svFK FN-organ med hälsa och sjukvård som främsta ansvarsområden.
enTE World Health Organization
enSYTE WHO

svTE WMO
svFK Världsmeteorologiorganisationen.
enTE World Meteorological Organization
enSYTE WMO

svTE X.25
svDF protokoll för överföring av data via teleförbindelse

svTE ytavrinning
svDF vattenflöde på markytan, dvs. vatten som rinner vidare på markytan och inte sjunker ner i marken

svTE yttre vattenresurser
svUPTE inre vattenresurser
svDF ett lands totala mängd förnybart färskvatten utgörs av det vatten som finns i landets floder och vattenmagasin och som har sitt ursprung antingen i den nederbörd som faller över landet (inre vattenresurser) eller i sådana gränsöverskridande vattendrag och vattenmagasin som man delar med andra länder, som är landets yttre vattenresurser

svTE ytvatten
svDF inlandsvatten utom grundvatten i övergångszon och kustvatten, utom när det gäller kemisk status då det även ska inbegripa territorialvatten
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE grundvatten, territorialhav
svAN En mer allmän definition av ytvatten är sjöar, vattendrag och hav. Motsatsen till ytvatten är då grundvatten.

svTE ytvattendelare
svFK En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras.
svRETE grundvattendelare

svTE ytvattenförekomst
svDF avgränsad och betydande vattenförekomst som t.ex. en sjö, ett magasin, en å, en flod eller en kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svAN En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster.
svRETE grundvattenförekomst

svTE ytvattenstatus
svDF statusen hos en ytvattenförekomst, som bestäms av dess ekologiska status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst
RF Vattendirektivet (artikel 2)
svRETE ytvattenförekomst

svTE ytvattentäkt
svDF vattensamling (sjö, vattendrag eller kustvatten) som används för att pumpa upp råvatten som bereds för att användas som dricksvatten eller för användning i industrin

svTE zoobentos
svDF djur som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde
svRETE bentos, fytobentos, mikrobentos

svTE zooplankton
svSYTE djurplankton
svDF små djur som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager

svTE älv
svFK De största och bredaste strömmande vattendragen i Finland, Norge och Sverige kallas älvar (i Norden används inte begreppet flod). Det finns inga vedertagna storleksgränser för vad som kan kallas älv. Utmärkande för norska och svenska älvar är att de har områden av kraftiga forsar med mellanliggande sträckor av lugnvatten, medan de finska älvarna har mindre branta fallsträckor.

svTE älvdämme
BNGR -t
svFK En sorts kraftverksmagasin, för att lagra vatten. I ett älvdämme hålls vattennivån nästan konstant men flödet ändras.

svTE älvsjö
svUPTE fjärd
svFK Där en älv vidgar sig, med en strömfåra i mitten, ligger en älvsjö. Kallas också dialektalt för fjärd (till skillnad från språkbruket i andra delar av landet, där en fjärd ligger vid havets kust).

svTE å
svFK Det finns ingen klar definition av vad som utmärker ett vattendrag som ska kallas ”å”. Enligt en definition är ån ett mindre strömmande vattendrag, som är större än en bäck men mindre än en älv. Enligt en annan definition ”rinner det mindre vatten i åarna än i älvarna och i bäckarna rinner vanligen minst” (”en norrländsk bäck kan vara betydligt större än en gotländsk å”). Åar och bäckar kan delas upp i sådana som till de stora sjöarnas utlopp, sydsvenska höglandets bäckar och åar samt södra Sveriges slättlandåsar.
svRETE bäck, flod

svTE Ålands hav
svFK Ålands hav ingår i havsområdet Bottniska viken. Det grunda och örika Ålands hav och tillika grunda och örika Skärgårdshavet ligger mellan Bottenhavet och Egentliga Östersjön.
svRETE Bottniska viken

svTE ålgräs
svUPTE ålgräsäng
svFK En blomväxt i havet. Det finns inte många blommande växter i havet, men sjögräsarten, ålgräs (Zostera marina) är en av dessa och en mycket viktig art i södra Östersjön. I denna del av Östersjön förekommer stora ålgräsängar på mjuka, sandiga kust- och strandnära grunda bottnar. Ålgräsängar är typiska och viktiga biotoper på grunda bottnar i södra Östersjön, och är här lika viktig som nyckelart som blåstången är på hårda bottnar. Liksom andra blomväxter har ålgräset rötter med vilka de sitter fast i sedimenten/bottnen.
laTE Zostera marina

svTE Århuskonventionen
svSYTE Konventionen om allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor
svFK Konventionen knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter med utgångspunkt från skyldigheterna inför kommande generationer. I konventionen framhävs att hållbar utveckling bara kan nås om alla berörda parter strävar mot detta mål. Samspelet i ett demokratiskt sammanhang mellan medborgarna och statliga organ betonas och behovet av en ny process för allmänhetens deltagande i både förhandling om och genomförande av internationella avtal lyfts fram. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om regeringarnas ansvarsskyldighet, om deras öppenhet och vilja att gå medborgarna till mötes. Enligt konventionen har medborgarna rättigheter vad gäller tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsfattande på miljöområdet samt rättslig prövning av miljöfrågor.
enTE Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters)

svTE återcirkulering
svFK När näringsämnen bundna i organiskt material frigörs så att ämnena åter blir tillgängliga för algtillväxt kallas det återcirkulering.

svTE återkolonisering
svFK När bottenlevande djur kommer tillbaka till och etablerar sig på nytt i ett bottenområde där det har varit svår syrebrist.
svRETE syrebrist

svTE åtgärdsprogram
svFK Krav på att utarbeta åtgärdsprogram för att nå de uppsatta målen finns i flera EG-direktiv. I Vattendirektivet är kravet på åtgärdsprogram (en handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå målet god vattenstatus inom ett vattendistrikt) kopplat till övriga moment för att genomföra direktivet. Åtgärdsprogrammet ska utformas mot bakgrund av kunskaperna från karaktärisering/bakgrundsbeskrivning och klassificeringen som ska göras enligt direktivet.
   Åtgärdsprogrammet skall, på grundval av denna kunskap och analys, visa hur man inom distriktet behöver gå till väga för att kunna nå de miljömål som satts upp för distriktets vattenförekomster. Åtgärdsprogrammet, som ska ses som ett underlag för strategisk planering, blir ett mycket centralt dokument i det framtida vattenvårdsarbetet.

svTE öppen akvifer
svFK I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns (akviferen avgränsas uppåt av en fri grundvattenyta).
svRETE grundvattenyta, grundvattenzon

svTE öring-rödingsjö
svDF sjö i Norrland, där man finner fiskarterna öring och röding och dessutom ofta andra kallvattenfiskar som harr eller lake

svTE Östersjöområdet
svSYTE Östersjön
svFK Östersjöområdet består av flera havsområden, som tillsammans brukar kallas för Östersjön. Med undantag av Bälthavet, Öresund och Kattegatt ingår alla övriga havsområden runt Sverige -- Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön -- i det stora område som brukar kallas Östersjön.
svRETE Bottniska viken, Egentliga Östersjön

svTE överfiske
svDF hårt fiske, där man fångar mer fisk än vad som hinner växa till
svRETE utfiskning
svAN Fiskbestånden minskar därför successivt.

svTE övergångsvatten
svSYTE vatten i övergångszon
svDF förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar
RF Vattendirektivet (artikel 2)

svTE kommunal översiktsplan
svSYTE översiktsplan
svFK Enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen ska alla kommuner ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Planen ska visa de stora dragen i fråga om användningen av mark- och vattenområden samt kommunens syn på hur den bebyggda miljön ska utvecklas och bevaras. Översiktsplanen ska ge vägledning för andra beslut om hur mark, vatten och bebyggd miljö ska användas. En översiktsplan är inte juridiskt bindande för myndigheter eller enskilda. I planen ska kommunen redovisa olika allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas. Där ska också redovisas hur kommunen avser att tillgodose förekommande riksintressen och gällande miljökvalitetsnormer. När planen upprättas eller ändras ska kommunen samråda med berörda myndigheter, sammanslutningar och enskilda som berörs samt också samråda med länsstyrelsen (som har att ta till vara och samordna statens intressen). För vissa delar av kommunen kan kommunen öka översiktsplanens detaljeringsgrad. Sådana delar av översiktsplanen, som innehåller mer detaljerad information och detaljerade riktlinjer, brukar kallas fördjupad översiktsplan eller delöversiktsplan.

svTE översilning
svUPTE naturlig översilning
svUPTE skapad översilning
svUPTE översilningsäng
svUPTE siläng
svFK Översilning innebär att yt- eller grundvatten rinner ut över mark. Naturlig översilning förekommer på vissa torvmarker, t.ex. blandmyrar, och i viss skogsmark. På 1800-talet infördes skapad översilning, dvs. medveten ytbevattning av ängsmark som ett sätt att öka höskörden. Vatten leddes ut över ängen med hjälp av grävda diken och dämmen. Näringsämnena i vattnet från t.ex. en bäck gödde därmed gräs och andra växter på ängen. Under 1890-talet, när översilningen var som mest omfattande i Sverige, bevattnade man cirka 30 000 hektar fuktängar på detta sätt (översilningsängar eller silängar). Metoden att leda ut vatten över mark och låta det sjunka ner i marken har åter blivit aktuell, men diskuteras och prövas nu som en metod att rena avloppsvatten från kväve.

svTE övervakning
svFK Övervakning enligt Vattendirektivet ska ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden.

svTE övervattensväxt
svUPTE flytbladsväxt
svDF vattenlevande växt som har sina rötter i bottnen men de gröna delarna ovanför vattenytan
svRETE undervattensväxt
svAN Andra kategorier av vattenlevande växter i sjöar och vattendrag är flytbladsväxter och undervattensväxter.
